Alastair Crooke: Det som hände i Jemen är en revolution

Publicerat först på https://conflictsforum.substack.com/p/ansarallahs-unperceived-advantages och sedan på steigan.no

21 september 2026

Alastair Crooke är en före detta brittisk diplomat och är grundare och chef för det Beirut-baserade Conflict Forum. Han arbetade i 30 år i den brittiska spionorganisationen MI6. Med stor kunskap om Mellanöstern kommenterar han vad som händer på den arabiska halvön. Det som hände i Jemen är en revolution, inte en vedergällning för en blockad, säger Crooke i en intervju med Daniel Davis.

Ansar Allah använde sju till nio år för att förbereda det. Kampen är mot den saudiska staten som britterna och amerikanerna byggde på en smal wahhabi-pelare.

”Det som hände i Jemen är inte bara någon form av vedergällning mot Saudiarabien eller en specifik blockad. Det är en revolution. Jag tror att det ska förstås som en revolution. Det har planerats i minst sju år, närmare nio år. De har arbetat med det här. Det är tänkt ut av Ansar Allah, som alltid föraktades i västvärlden, för att de är barbenta stamfolk och sådant.”

å om Saudiarabien beslutar sig för att ge efter för Ansar Allah, betyder det att de måste lämna tillbaka de tre provinserna de stal på 1930-talet. 1934 stal de tre provinser från jemeniterna. Och houthierna har starka stamband till dessa provinser, som nu allmänt tros vara en del av Saudiarabien, men de vill ha tillbaka dem.

De vill ha ett slut på blockaden, och de vill också ha betalningar som de hade rätt till för vissa transaktioner. Och de kommer att kräva slutet på Förenade Arabemiratens och de saudiska styrkorna i söder. Faktum är att de är förstörda ändå. De har bokstavligen drivits ut för att de är legosoldater. De är inte saudiska styrkor, de är legosoldater. Och legosoldatstyrkorna har alla flytt eftersom houthierna har använt ballistiska missiler mot dem. Och man kan se att de precis har flytt från området.

Det finns en liten interaktion: Faktum är att Förenade Arabemiraten för närvarande inte släpper igenom de saudiska legosoldaterna innan de har betalat dem. Men jag menar, de är i båda fallen legosoldater och houthierna släpper några ballistiska missiler på dem bara för att få dem att bestämma sig snabbare.

Så varför säger jag att det är en revolution? För det går egentligen tillbaka till frågan om vad Saudiarabien är? Saudiarabien har under alla dessa år sedan landets grundande utövat inflytande över Jemen och försökt förändra landets islamiska inriktning, som är en esoterisk form av islam av antingen ismailitisk eller zaidi-typ, men det är en esoterisk form av islam. Jag pratar inte om sekterism. Jag pratar bara om det faktum att islams natur i Jemen är mycket mer esoterisk.

Den innebär mycket mer innerlighet än den bokstavligt talat extremistiska puritanska idén om den wahhabitiska formen av Najd-islam som beväpnades av Abdulaziz/Ibn Saud (se här, ö.a.) på 1930-talet. De var en sorts puritansk milis som löpte amok genom Mellanöstern. De attackerade Mecka, de attackerade Karbala, de dödade tusentals – tiotusentals i Karbala. Och till slut tvingades Abdulaziz försöka hålla tillbaka dem och stoppa detta, eftersom det i första hand var början på bensin – oljebonanzan som pågick i Saudiarabien, och han ville övertyga britterna och amerikanerna om att det kunde bli en stat. Men den rörelsen blev aldrig helt utplånad. Den sattes bara i beredskapsläge.

Men det här var den sortens oförenlighet, motsättningen som äger rum i Saudiarabien. Den påstår sig representera hela sunni-islam. Men egentligen är den baserad på den mycket smala pelaren i denna mycket häftigt puritanska komponent – ökenislam – som ansåg varje förändring från sin tradition som bid’a, som kätteri genom innovation. Och att alla som inte anslutit sig till deras syn på islam förtjänade döden.

Detta var stamfadern till ISIS, bara för att göra det klart. Vad är skillnaden mellan denna wahhabism från öknen och ISIS? Ingenting. De var likadana. Det var bara en annan formulering av dem.

Så vad som hände med detta var att han till slut var tvungen att ta sig an dessa människor eftersom de hotade hela projektet med att bygga en saudisk makt som skulle vara acceptabel för Storbritannien och USA och omvärlden. Så britterna sköt dem med maskingevär åt honom. Och de dödade de flesta av dem. Men poängen är att de aldrig representerade huvudstammarna i Saudiarabien, som också attackerades och förstördes.

Så Ibn Saud gifte sig med alla deras fruar – gifte sig med en hustru från varje stam han hade besegrat. Så han fick 22 fruar. För han trodde att detta var ett sätt att hindra dem från att attackera honom ytterligare. Men de finns kvar. Och de är fortfarande bittra över den typ av enfamiljs-formel som vägleder Saudiarabien, för det är vad det är.

Det fanns gamla traditioner att rikedomar måste fördelas rättvist mellan stammarna, att deras territorier och deras privilegier respekterades. Några av stammarna, som Shammar (se här och här, ö.a.), har mer än en miljon medlemmar. De är inte bara små miliser. Det här är stora stammar. De sträcker sig bortom Saudiarabiens gränser (se här, ö.a.). All ekonomi, alla pengar, hela essensen av det saudiska kungarikets projekt var fokuserad på en familj. Och så fortsätter förbittringen över det.

Så idén att Saudiarabien är någon sorts stark modern politisk stat är till viss del en myt. Ja, det hade pengar. Det har det inte idag. Men det gör också eftergifter till Houthierna och riskerar att revolutionen får mer syre, blir större och sprider sig till Irak och andra delar, vilket händer.

Det finns en verklig känsla, en känsla i luften av revolution i Mellanöstern just nu. För en liten grupp människor har just tagit över och visat hur ihålig saudisk makt är, ungefär som Iran har visat hur ihålig amerikansk makt är under denna period. Och naturligtvis hetsar detta upp människor. Och glöm inte Irak. Först var det Iran, nu har det oundvikligen drabbat Jemen.

Och kom ihåg, när den siste Högsta ledaren (Ayatollan i Iran, ö.a.) mördades av Israel dök, i den efterföljande begravningen i Irak, miljontals upp där i Karbala, till och med i Najaf, som är mer konservativt. Miljontals dök upp. Över hela Iran gick människor kilometervis för att visa sin respekt för detta.

Så det vi leker med är revolutionär eld. Jag betonar det, eftersom allt tenderar att ses ur ett västerländskt perspektiv, att det här visserligen handlar om Saudiarabien och Gulfen och USA, och det handlar om olja och om vi måste betala så mycket för dieseln. Men det som faktiskt händer är att det sker en stor omvändning. Hela regionen är på väg att gå tillbaka till det gamla maktparadigmet som existerade fram till shahens fall, där de stora civilisationsmakterna historiskt sett alltid har varit Mesopotamien och Persien/Iran, vad man nu vill kalla det. Men dessa var verkliga makter i ordets rätta bemärkelse.

Jag menar, fungerande makter med stora befolkningar och rikedomar, och det var egentligen makterna i regionen fram till, först och främst, Clean Break-dokumentet (A Clean Break: A New Strategy for Securing the Realm är ett politiskt strategidokument från 1996 som föreslog en helt ny säkerhets- och utrikespolitik för Israel, ö.a.), som skrevs av Richard Perle och David Wurmser 1996, rekommenderade denna omsvängning. Vi kommer att förändra hela maktstrukturen, och de nya pelarna för amerikansk energidominans och makt kommer att vara Saudiarabien och Gulfstaterna, och alla Irans allierade kommer att elimineras, och denna nya maktstruktur kommer då också att vara grunden för normalisering med Israel, vilket är början på Abrahamsavtalen.

Och sedan, 2006, efter Israels krig mot Hizbollah i Libanon, klagade Dick Cheney bittert över att kriget var tänkt att försvaga Iran, men istället stärkte det Iran. Han talade med prins Bandar, som då var chef för underrättelsetjänsten, och vi har detaljerna om detta möte just för att John Hannah, som var Cheneys assistent, skrev ner det och till och med publicerade det. Och vad Bandar sa var: Lyssna, kungen tror att Irans svaga punkt är Syrien. Syrien är rörledningen, deras nödvägar. Vi tar ut Syrien, och Iran försvagas, om inte förlorar. Och Cheney sa då: Vänta bara. Hur ska ni ta ut Syrien?

Och Bandar svarade honom med ett ord: Islamism, extrem islamism. Och det var wahhabiterna som kom tillbaka. Och vad Cheney gjorde var att legitimera användningen av denna extrema variant av Najdi-islam, wahhabismen, som sedan förvandlades till de olika komponenterna av ISIS och al Nusra och allt annat, som ett sekteristiskt verktyg för att försvaga Iran och fullborda maktskiftet så att de sunnimuslimska Gulfstaterna nu var maktpelaren och pelaren för israelisk substans i regionen, och Iran kastades ut.

Och det är därför detta är så viktigt, för det vi ser med Iran och nu med houthierna, och vi ser kanske fler komponenter av detta, är en fullständig återgång till det gamla systemet. Iran har makten, och houthierna har makten.

City of London och Washington byggde en garnison på en ökenmilis och kallade den en ordningspelare. Ansar Allah behandlar denna konstruktion som vad den var – kolonial. Resultatet är utveckling och en bosättning som dollarn inte kan stänga av. Fler garnisoner kommer inte att återupprätta 1934.