Foto: Ma Xuejing/China Daily
Av Av Mohamed Sabreen på HEM> Global Voices> Författaren är expert på internationella frågor och Mellanösternfrågor och är baserad i Kairo, Egypten.
I takt med att den internationella situationen genomgår en genomgripande förändring strävar Kina efter att forma inte bara debatten utan även inriktningen för den globala styrningen.
Genom att förena sitt rika kulturella arv med en framsynt strategisk vision presenterar Kina en vision om en mer balanserad och rättvis värld, baserad på dialog, partnerskap, gemensam utveckling och respekt för kulturell mångfald.
Många observatörer anser att denna vision har utvecklats från ett teoretiskt koncept till ett av de mest betydelsefulla intellektuella och politiska ramverken i den globala diskussionen om den internationella styrningens framtid.
Visionen kom till uttryck i Kinas nyligen publicerade vitbok med titeln ”En mer rättvis och jämlik global styrning: Kinas principer, förslag och åtgärder”. Dokumentet presenterar en omfattande färdplan för att reformera den globala styrningen samtidigt som multilateralism och internationellt samarbete stärks.
Det återspeglar också de idéer som president Xi Jinping förespråkar om att bygga ett mer balanserat och stabilt internationellt system som kan hantera de komplexa utmaningar som mänskligheten står inför.
Ett utmärkande drag i president Xis strategiska tänkande är hans förmåga att koppla samman dagens förändringar med morgondagens trender.
Under det senaste decenniet har begreppet ”en gemenskap med en gemensam framtid för mänskligheten” utvecklats från ett filosofiskt påstående till en hörnsten i den kinesiska utrikespolitiken. Det speglar en växande övertygelse om att stora utmaningar i en sammanlänkad värld inte kan lösas genom konfrontation, blockpolitik eller den föråldrade hegemonilogiken.
Denna vitbok publiceras i en tid då den globala maktbalansen håller på att förändras. I takt med att tillväxtekonomierna fortsätter att stärkas och utvecklingsländerna vinner inflytande har kraven på en internationell ordning som återspeglar den nya verkligheten blivit allt starkare.
Den era då traditionella stormakter ensidigt dikterade reglerna för internationella angelägenheter håller gradvis på att ta slut.
Dokumentet inleds med en tydlig analys av det aktuella internationella läget och visar att världen står inför komplexa utmaningar, allt från väpnade konflikter och ekonomisk avmattning till energi-, livsmedels- och klimatkriser samt en växande utvecklingsklyfta mellan det globala norr och det globala söder.
Ur Pekings perspektiv återspeglar vissa befintliga institutioner för global styrning inte längre dessa föränderliga realiteter på ett adekvat sätt, vilket kräver strukturella reformer för att förbättra effektivitet, rättvisa och representativitet.
Kinas vision bygger på övertygelsen att den föränderliga globala maktbalansen bör åtföljas av ett bredare deltagande från utvecklingsländer och tillväxtekonomier i det internationella beslutsfattandet.
Peking efterlyser därför att dessa länders röst ska stärkas inom de stora internationella institutionerna, så att de kan spela en mer betydelsefull roll i utformningen av globala angelägenheter.
Initiativet för global styrning ligger till grund för denna strategi. Det bygger på principerna om suverän jämlikhet mellan stater, efterlevnad av internationell rätt, främjande av äkta multilateralism, respekt för olika folks val samt uppnåendet av praktiska resultat som gynnar alla.
Vitbokens mest talande uttalande är påståendet att ”alla länder, stora som små, starka som svaga, utvecklade som utvecklingsländer, är jämlika medlemmar av det internationella samfundet”.
Det sammanfattar den politiska filosofi som ligger till grund för Kinas strategi – att varaktig global stabilitet är beroende av ett mer rättvist och jämlikt internationellt system där alla länder är med och formar de beslut som påverkar mänsklighetens framtid.
I detta avseende ligger dokumentet i linje med den växande utvecklingen mot en multipolär värld, där ingen enskild nation eller liten grupp av länder kan monopolisera de regler som styr de internationella relationerna. Det bekräftar också Kinas avståndstagande från hegemonisk politik, ensidiga sanktioner och inblandning i suveräna staters inre angelägenheter, med argumentet att respekten för nationell suveränitet är en grundläggande pelare för internationell stabilitet.
Vitboken presenterar inte bara teoretiska principer utan belyser också Kinas praktiska bidrag till hanteringen av globala frågor, däribland landets deltagande i FN:s fredsbevarande insatser, stöd till internationell utveckling, utvidgning av handels- och ekonomiskt samarbete med utvecklingsländer samt lanseringen av globala initiativ inom utveckling, säkerhet, interkulturell dialog och styrning.
Dessa insatser är nära kopplade till begreppet ”en gemenskap med en gemensam framtid för mänskligheten”.
Denna vision erkänner att nationernas öden har blivit alltmer sammanflätade, vilket gör samarbete – och inte konfrontation – till det mest effektiva svaret på gemensamma globala utmaningar.
Den argumenterar för att stärka partnerskap snarare än att fördjupa splittringar och utvidga gemensamma intressen snarare än att intensifiera geopolitiska rivaliteter.
I dokumentet bekräftas att fred, utveckling, rättvisa, jämlikhet, demokrati och frihet är mänsklighetens gemensamma strävanden, men det betonas också varje lands rätt att välja sin egen utvecklingsmodell och politiska väg utifrån sin historia, kultur och nationella förhållanden.
I detta sammanhang har Kina en annan inställning än västerländska perspektiv, som tenderar att koppla internationellt samarbete till antagandet av specifika politiska modeller.
Denna vitbok är ett omfattande politiskt och intellektuellt uttalande om Kinas vision för den internationella ordningen under 2000-talet.
Den kombinerar förslag till reformer av den globala styrningen med ett kraftfullt försvar av multilateralism, en större roll för utvecklingsländerna och Kinas avsikt att aktivt delta i uppbyggnaden av ett mer balanserat och representativt globalt system. Dess betydelse sträcker sig därför bortom Kina.
Dokumentet har blivit en del av en bredare global diskussion om den internationella ordningens framtid och den roll som framväxande makter och länder med djupt rotade civilisationer kan spela för att forma den.
I slutändan syftar Kinas strategi till att förena politisk realism med civilisatoriska ambitioner.
Den erkänner komplexiteten i det internationella läget och lägger fram en positiv vision baserad på samarbete, utveckling och ömsesidigt partnerskap.
Vitboken är en viktig milstolpe i utvecklingen av det kinesiska strategiska tänkandet och återspeglar president Xis fortsatta ansträngningar att förutse och bidra till att forma konturerna av ett snabbt föränderligt internationellt system.

De enda som ska styras är ledarskikten, som just nu är bortom all kontroll. Medborgarna ska vägledas. Hoppas Kina och Xi, Ryssland och Putin och de övriga i det globala samordningsprojektet, förstår detta. Annars kommer de också få problem, stora problem.
Ett enkelt sätt att se vad ett land står för politiskt, är att se vad dess geografiska gränsgrannar tycker om det landet, som man är tvunget att vara granne till. Och hur det fungerar.
Där står sig Kina rätt slätt. Dess asiatiska omkringmiljö är mycket fientlig, och landet är minst sagt hyfsat oälskat av grannskapet.
Östra Asien skulle kunna behärska världen fullständigt, om exempelvis EU-systemet infördes i östra Asien; politisk, ekonomisk, social och human tillit samtidigt. Men det är omöjligt i Asien. Dessa länder avskyr hellre varandra än något annat. Den kinesiska modellens spridningsförmåga utanför det egna landet är därför obefintlig. Det insåg redan Mao.
Politik handlar om att bygga förtroenden och strategiska allianser som bygger på ömsesidig nytta och äkta respekt. I Asien är detta Kinas stora historiska handikapp. Ärligt talat tror jag inte Kinas modell någonsin kan överbrygga dessa inneboende hinder. Kinas grannskap kommer aldrig helt lita på detta land, och delar precis Rysslands öde; ”med bara två allierade”, som tsar Aleksandr III konstaterade bittert för över 150 år sedan: ”sin armé och sin flotta”. Och det fungerar inte.
Där heller.
Är det inte så, att de folk ”tycker”, är det de matas med i offentligheten i sina respektive hemländer, inte vad som är sant. Matade blir de av makthavarnas medier. I Sverige matas vi med ryss-hotet från lögn-medierna och Denaucler mfl, så dessa måste man helt enkelt avfärda. Det är alltså ingen konst att förvränga människors uppfattningar, om vad som är sant och korrekt. Konsten heter propaganda och censur. Löjligt att föreställa sig att våra samhällsföreträdare skulle vara hederliga och ärliga, när de i själva verket mentalt störda och rovgiriga psykopater.
Vad är din lösning då Johan, som hyllar ”objektiv fakta och fri informationsinhämtning..
Vad jag vet har du ännu inte och på ett distinkt sätt kommenterat gransknings- och ifrågasättandeförbud för skolelever (vilket är så allvarligt det kan bli) runt påstådda historiska händelser. För visst håller väl Johan med, att historiska händelser kryddade med upprepade påståenden yngre människor dagligen matas med i klassrummen, ska vara fullständigt öppna för faktisk granskning (återigen, särskilt som det undervisas om, vilket tål att upprepas om och om igen), och om det är religiösa dogmer ska det ut ur klassrummen och bedrivas frivilliga studier kring för dom som är intresserade.
Vad är uppfattningen, Johan..Ska det i skolan existera förbud mot faktagranskning av historiska händelser det undervisas om enl skolplanen, och inga fåtöljkrigarsvar nu thanks, utan ett rejält svar. Ett machosvar till stöd för de tvångsundervisade och utlämnade.
Det här är hemmaplansproblem, ja, men är man inte medborgare nog att vilja hitta lösningar på dom, är förslag på världsproblemlösningar ett skämt.
Nuclear har ingen susning, därmed ingen lösning.
Vi andra vet att problemet närmare bestämt ligger i väst. Det har huserat sig självt i väst sedan länge. Den får inte husera sig i Kina eller den Globala Syd för den delen. Och nu krymper väst. Det är desperata tider för åkomman som förpestat vår värld. Därav kaoset vi bevittnar.
Dock i o m att världen äntligen fått upp ögonen för åkomman, så är vi närmare den slutgiltiga lösningen av detta vår stora problem med långa historiska anor.
”Epstein files reveal 2015 email linking Bill Gates, Jeffrey Epstein to global pandemic preparedness conference.
In October 2019, just months ahead of the COVID-19 outbreak, Jhon Hopkins Centre for Health and Security, in collaboration with the World Economic Forum and the Bill & Melinda Gates Foundation, organised a simulation called Event 201, which modelled an outbreak of a novel zoonotic coronavirus, transmitted from bats to pigs to people. Just months ahead of the COVID-19 pandemic in September 2019, the Gates Foundation bought a position in BioNTech. It invested $55 million in the biotech, with the potential for total funding to reach $100 million. BioNTech, along with Pfizer, became the first organisation to develop an mRNA vaccine for COVID-19.
The mail doesn’t implicate any wrongdoing, but it adds to the pile of circumstantial evidence through its timing and participants that fuels conspiracy theories. It has drawn attention that places Epstein in proximity to global health institution and pandemic preparedness efforts in the years preceding COVID 19 pandemic”
Hur var det nu! Bill Gates åt middag med Epstein en gång eller så!
Kina ställer till huvudbry för Västvärldens politiska ledare. Både i USA och Europa.
”Fjolårets rekordstora kinesiska handelsöverskott på 1,2 biljoner dollar ser i och med detta ut att överträffas i år, då exportflödet från Kina normalt ökar under fjärde kvartalet, rapporterar Bloomberg.
Frågan är politiskt het både i Washington och Bryssel, där tullar och andra handelshinder diskuteras.
Inför veckans EU-toppmöte har handelskommissionären Maros Sefcovic varit i Peking och bland annat förhandlat om restriktioner för importen av kinesiska hybridbilar till EU.
EU-ledarna väntas på toppmötet även gå igenom andra verktyg som kan användas för att bromsa floden av kinesiska varor till EU.”
https://www.msn.com/sv-se/ekonomi/ekonomi/ov%C3%A4ntat-kraftigt-lyft-f%C3%B6r-kinas-export/ar-AA2ecAnL?ocid=msedgntp&pc=U531&cvid=6acfc6a32d0f420e92385f5635364606&ei=12
I Europa låter det så här:
”Volkswagen säger upp 28 000 anställda. Europeiska kemifabriker stänger ned, branschföreningar varnar samtidigt som EU:s handelsunderskott mot Kina just passerade en miljard euro per dag.
Europas största biltillverkare, en stormakt som en gång definierade kontinentens ingenjörskonst, monterar ner sig själv. Produktionskostnaderna har redan sänkts med över 20 procent i de tyska fabrikerna. Det hjälper inte.
Och Volkswagen är långt ifrån ensamma. Över 1 300 branschorganisationer i 25 sektorer varnade nyligen att de kommande fem åren blir de svåraste för europeisk industri på flera decennier.
Rekord: En miljard euro per dag
Ett handelsunderskott innebär inte att pengarna försvinner. Vi köper kinesiska solpaneler, värmepumpar, elektronik och bilar för att produkterna ofta är billigare, ibland också tekniskt konkurrenskraftiga. Det är i grunden så handel fungerar.
Men det som händer nu är något annat. Bara i april uppgick skillnaden mellan import från och export till Kina till 31,9 miljarder euro, rapporterar The Guardian.”
https://www.dagensps.se/varlden/handel/europas-forlorar-en-miljard-euro-per-dag-mot-kina-och-vi-tittar-bara-pa/
Jag köpte mig ett oljefyllt elektriskt element på Tradera som jag ska har som nöd- och värme i reserv inför vintern. Hoppas jag inte behöver använda det så mycket för de spår att elpriserna ska bli dyra i vinter.
Elementet ser ganska oanvänt ut och det heter Anderson.
Jag tog för givet det var ett Europeiskt eller Amerikanskt märke och tillverkning men när jag tittade noga på dataskylten så stod där Made in P.R.C, med andra ord Peoples Republic of China.
Det är nog så, det mesta vi köper av hushållsindustriprodukter så kommer dem från Kina.
Fastän jag har ingenting emot det, för mig känns det både okej och bra.
Jag tycker det som kommer från Kina håller en förvånansvärt bra kvalitet till ett förvånansvärt lågt pris.
Så varför tycka något dåligt om det?
Jag tänker också, om det nu går så dåligt med ekonomin i Europa hur ska de då har råd att kriga mot Ryssland?
Det var tänkt från Västvärlden att straffa Ryssland genom att krossa deras ekonomi, men vilka av ekonomierna är det egentligen som går sämst, ekonomierna i Öst eller ekonomierna i Väst?
Kan det vara så att ryssarna numer får de fina ”västerländska” produkterna både billigare och snabbare nu när de inte längre behöver ta omvägen via EU eller USA?