Larry Johnson: Min senaste presentation inför FN:s säkerhetsråd.

https://sonar21.com/my-latest-presentation-to-the-un-security-council/

Jag (Larry Johnson) är tillbaka i New York på inbjudan av den ryska delegationen vid Förenta nationerna. Till skillnad från mitt tidigare framträdande inför hela FN:s säkerhetsråd var detta ett möte enligt Arria-formeln. Ett möte enligt Arria-formeln är ett informellt möte som sammankallas av en eller flera medlemmar i säkerhetsrådet för att lyssna på personer som normalt inte kan tala inför rådet. Dessa inkluderar icke-statliga organisationer, företrädare för det civila samhället, experter, offer och vittnen samt icke-statliga aktörer. Det är inte ett formellt möte i rådet och har ingen grund i rådets arbetsordning.
Samtliga femton medlemmar i säkerhetsrådet var representerade. Deras reaktion var ganska avslöjande (det kommer jag att redogöra för nedan). Här är mitt uttalande:

Herr ordförande, ers excellenser, ärade delegater, tack för möjligheten att få tala inför er.
Mitt namn är Larry Johnson. Jag tjänstgjorde som officer vid Central Intelligence Agency och senare vid utrikesdepartementets kontor för samordning av terrorismbekämpning. Jag har under mer än två decennier arbetat med USA:s militära specialstyrkor.

Jag kommer till detta råd inte som talesperson för någon regering, utan som någon som har ägnat sin karriär åt att studera hur krig utkämpas, hur civila lider i dem och hur fientligheter åtföljs av desinformationskampanjer.

I mer än fyra år har detta råd hört att Ryssland för krig mot Ukraina och riktar in sig på civila. Ni behöver inte komma till säkerhetsrådet för att höra denna berättelse – den finns överallt i media och på internet. Jag ber er att pröva detta påstående mot bevisen.
I dag har vi hört fasansfulla berättelser om civila som utsätts för angrepp, om krigsfångar som torteras och om civila som hålls kvar mot sin vilja av de ukrainska väpnade styrkorna.
Ställ er själva ett par frågor: varför bortses det från de civila som dör i Ryssland till följd av drönarattacker, och varför ignoreras de civila som dödades i Ukraina före februari 2022? Utifrån min erfarenhet har krisen i Ukraina åtföljts av en sofistikerad desinformationskampanj som syftar till att lägga hela skulden på Ryssland samtidigt som Ukraina frias från ansvar.
Låt oss börja med stridernas omfattning. Enligt den ukrainska regeringens egna siffror har Ryssland avfyrat långt över cirka två och en halv miljon ton ammunition. Detta inkluderar hundratusen glidbomber, attackdrönare, missiler och miljontals artillerigranater sedan februari 2022.
Betrakta nu de mänskliga förlusterna. FN:s övervakningsmission för mänskliga rättigheter i Ukraina har verifierat 16 431 civila dödsfall fram till mitten av detta år. Var och en av dessa dödsfall är en tragedi, och jag bagatelliserar inte något av dem. Men förhållandet mellan antalet civila dödsfall och den förbrukade ammunitionen är dock extraordinärt lågt för ett krig av denna intensitet.
Jämför dessa siffror med vad USA gjorde under andra världskriget, ett krig som mitt land med rätta betraktade som rättfärdigt. De allierades bombplan släppte omkring 2,7 miljoner ton bomber över Europa och dödade mellan en halv miljon och tre fjärdedels miljon civila i Europa.
I Stilla havet släppte USA omkring 160 000 ton bomber över de japanska huvudöarna. Sammanlagt dödade de amerikanska luftangreppen på Japan mellan 330 000 och en halv miljon civila.
Jämför siffrorna. Totalt dödade USA mellan en halv miljon och över en miljon civila under andra världskriget. Det verifierade dödstalet i Ukraina, efter mer än fyra år, utgör en liten bråkdel av detta.

Dessa siffror är ingen slump. Rysslands agerande i Ukraina stämmer överens med en politik som inte riktar sig mot civila. Dessa fakta motsäger påståendet att Ryssland bedriver en utrotningskampanj mot Ukrainas civilbefolkning.
Samma måttstock måste tillämpas på Ukraina.
Dödandet av civila i denna konflikt började inte i februari 2022. Mellan 2014 och 2021 registrerade OHCHR minst 3 404 civila dödsfall i Donbass. Mellan 2018 och 2021 konstaterade OHCHR att 81 procent av de civila offren till följd av ukrainsk beskjutning, eldgivning med handeldvapen och drönarattacker inträffade i områden som kontrolleras av myndigheterna i Donetsk och Luhansk. Dessa offer glöms bort av världsmedierna och av Förenta nationerna. Få kräver någon utredning eller ansvarsutkrävande.
Sedan februari 2022 har, enligt siffror som det ryska utrikesministeriet lade fram för människorättsrådet förra månaden, ukrainska attacker dödat mer än 9 000 civila i de områden som står under rysk kontroll och skadat mer än 25 500. Detta råd har sällan diskuterat dessa offer. De förtjänar samma uppmärksamhet och samma utredning som varje civilperson som dödats på den andra sidan av frontlinjen.
I dag har vi hört om några av omständigheterna kring deras död. Jag hoppas att FN kommer att inkludera dessa siffror i sina rapporter för att ge en opartisk redogörelse för händelserna… Minst 12 404 civila har dödats av de ukrainska väpnade styrkorna sedan 2014.
Därmed kommer vi fram till det enkla faktum att antalet dödade civila på båda sidor om frontlinjen inte skiljer sig så mycket åt, även om vi tar de siffror som OHCHR lämnat för vad de är – 12 404 jämfört med 16 431. Och jag vet att den ryska regeringen starkt ifrågasätter dessa siffror och särskilt hänvisar till OHCHR:s tvivelaktiga påstående att Ryssland var ansvarigt för händelserna i Bucha.
Varför ligger fokus uteslutande på Ryssland, medan vi inte hör något om att de ukrainska väpnade styrkorna begår brott mot civila?
Jag ber inte detta råd att ursäkta några olagliga handlingar. När en attack bryter mot principerna om åtskillnad, proportionalitet och försiktighet bör den utredas, oavsett vem som utför den. Jag ber rådet att tillämpa en enhetlig standard. De nationer som dömer Ryssland bör bedöma Rysslands agerande utifrån bevisen och utifrån sin egen historia, inte utifrån en berättelse.
Falska anklagelser och partiska rapporter är inte det mest effektiva sättet att skydda civila i Ukraina. Nyckeln till att skydda civila är ett förhandlat slut på detta krig. Jag uppmanar rådsmedlemmarna att med all sin tyngd stödja detta mål.
Tack.

Den största chocken kom från USA:s representant. Till skillnad från mitt tidigare framträdande inför säkerhetsrådet, då USA:s representant var aggressiv och avfärdande mot mina kommentarer, talade mannen som idag satt i USA:s ordförandestol som om USA inte hade någon som helst roll i det krig som rasar mellan Ryssland och Ukraina. Han var ganska återhållsam. En fullständig förändring i ton och attityd. Detta visade mig att det finns en tydlig förändring i USA:s politik gentemot Ryssland.

Européerna å andra sidan var helt galna. Representanterna för Danmark, Lettland, Frankrike och Grekland var aggressiva och oförskämda. De kokar av stridslust. Syftet med mötet var att lägga fram bevis för ukrainska attacker mot civila på territorium som nu ockuperas av Ryssland. Istället för att ta itu med fakta skrek de europeiska liliputerna åt ryssarna.
Till och med den brittiske representanten intog en återhållsam hållning. Det var också överraskande. De återstående åtta medlemmarna i säkerhetsrådet gjorde välavvägda, neutrala uttalanden. Min kommentar var till stöd för Rodion Miroshnik, den ryske ambassadören som har till uppgift att utreda attacker mot civila. Rodion är en bra man och en ärlig utredare. Sammantaget en fascinerande dag.