AI-boomen vid vägs ände?

Kan här presentera en grundläggande artikel om AI och dess problem, skriven av Jan-Erik Gustafsson, som sedan länge är med i styrelsen för Folkrörelsen mot EU. Redaktörens markeringar i texten.

I februari 2025 i Grand Palais i Paris annonserade EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen ett gigantiskt investeringspaket för AI  (InvestAI) för att bli mer oberoende av USA och Kina. Kommissionens initiativ avser att investera 200 miljarder euro i AI  och en ny fond på 20 miljarder euro för att bygga storskaliga AI-datacentra. Von der Leyen menade att AI kommer att förbättra hälsovården, sporra EUs forskning och innovation och stärka konkurrenskraften.

Bild: Grand Palais.

Finansieringen av InvestAI är en viktig del av EUs långtidsbudget 2028-2034 och kommissionen upprepar i sin långtidsbudget att finansiering av AI är vitalt för konkurrensen med USA och Kina.

Man kunde ha förväntat sig att mot denna bakgrund den nu snabba AI-boomen skulle ha varit en viktig fråga i valrörelsen. Vad är det för AI-samhälle vi vill leva i?  I en granskning av riksdagspartierna valmanifest 2026  förekommer artificiell intelligens (AI) inte alls  hos, mp, v, , c. kd och sd. I liberalernas valmanifest (pkt 84) nämns AI ”därför att Europa behöver stärka sin egen kapacitet inom halvledare, molntjänster, AI och betalningssystem” inte minst för att skydda sig mot cyberhot och påtryckningar. Moderaterna säger i sitt omfattande valmanifest under rubriken ”En stark försvarsindustri” att ”ny teknik som artificiell intelligens, miniatyriserade satelliter och kvantteknik får en större roll” (s31) och senare att partiet vill ”stärka insatserna för AI-kunskap och media och informationskunskap (MiK) hos medier och allmänhet” (s44). Socialdemokraterna skriver att ”Sverige ska rustas för att möta AI:s påverkan på svensk arbetsmarknad och svensk ekonomi” (s15) och hänvisar till den svenska framgången med Hem-pc reformen. Sammanfattningsvis inbjöd riksdagspartierna inte alls till någon kritisk analys om EU:s AI-politik och en vision om ett framtida AI-samhälle.

Det var först i elfte timmen före valet som representanter för riksdagspartierna  i radions P1 den 5 september debatterade AI-utvecklingen. Kanske för att samma vecka hade Chalmersprofessorn Olle Häggström intervjuats i Studio Ett efter att ha startat partiet REGELRAAI.NU. Häggström och partiet vill pausa utvecklingen av nya, ännu mer intelligenta och kapabla AI-system än idag, med AI-agenter som blir smartare och mer kapabla än människor.  Partiet varnar för att enligt experter superintelligent AI kan leda till mänsklighetens undergång inom bara några år.

Häggströms oro förstärktes när en antropologisk forskare, Evan Hubinger, i valveckan skrev på AI-jätten Antrophic tillsammans med en tidigare avhoppad Antrophic-kollega Jacob Coxon att superintelligenta AI-system skulle vid en katastrofal händelse ( t.ex. ett virusangrepp) med en risk på över tio procent kunna inom de närmaste tio åren utplåna mänskligheten. Denna varning och dystopi upprepades i valhelgen av både Open AI:s vd Sam Altman, Antrophics vd Dario Amodel och t.o.m. Elon Musk.  De efterlyser någon form av AI-reglering. Varningen fick omgående USA:s president Donald Trump att tona ned oron kring artificiell intelligens, som han såg t.o.m. som en ”bluff”,  och han betonade vikten av att behålla landets försprång gentemot Kina rapporterar Bloomberg.

P1-debatten handlade inte alls om detta dystopiska scenario. Diskussionen handlade främst om positiva spekulationer att särskilt EU måste reglera AI mera, utbyggnaden av datacenter var viktigt för Europa konkurrenskraft och tillväxt och rätt skött skulle AI-utvecklingen skapa mer jobb och garantera välfärden.

Alla de stora amerikanska tech-bolagen och It-jättar (Open AI, Antrophic. Google, Meta, xAI, Microsoft, Apple, Amazon, Nvidia) utövar ett avgörande inflytande på Trump-regeringens politik. Tillväxten i den amerikanska ekonomin under Trumps andra period sägs nästan uteslutande kunna förklaras med tech-bolagens expansion.

De investerar i omfattande storskaliga datacentra, i praktiken avancerade chipsfabriker, i USA och EU/Europa, som lagrar enorma datormängder eller beräkningskraft för de superintelligenta AI-systemen. Datacenter kräver för kontinuerlig drift tillgång till stora mängder el , rent vatten för kylning, kisel och andra mera sällsynta metaller för chipstillverkning och betong för byggnader. Microsoft t.ex. avser att återstarta kärnkraftsverket Three Mile Island för att täcka sitt AI-behov. Kritiska ekonomer varnar för att investeringarna är så stora att en AI-bubbla håller på att byggas upp om inte tech-bolagen får tillbaka sina investeringar genom sålda AI-tjänster.

De amerikanska tech- och it-bolagen dominerar datacenterutbyggnaden i EU/Europa. De europeiska AI-bolagen är småskaliga i jämförelse med de amerikanska jättarna. De senare är i stort sett oreglerade. Sedan sommaren 2024 har EU som första politiska enhet tagit på sig rollen att införa tvingande regler för AI genom förordningen AI Act.  Lagen införs stegvis fram till augusti 2028 och gäller direkt för AI som används i medlemsländerna med undantag för AI som används i forskning och av militären. Lagen säger svepande att data som används för att träna AI skall vara tillräckligt relevant, korrekt och representativt, AI-resultaten skall vara tillräckligt korrekta, stabila och säkra och att det skall finnas en plan för att hantera risker så länge systemet används, och att det ska finnas möjlighet till mänsklig översyn. AI-bolagen måste också uppfylla EU:s upphovsrättsdirektiv och får inte använda upphovsrättskyddat material utan tillstånd till sina AI-modeller. Kraftfulla AI-modeller måste därutöver utvärderas för skadlig användning, allvarliga incidenter rapporteras och modellerna måste skyddas mot cyberangrepp.

I Sverige har Meta/Facebook sedan 2013 ett befintligt datacenter i Luleå. Microsoft har datacenter i Gävle, Sandviken och Staffanstorp och planerar för kraftig utbyggnad.  Fransk-svenska Mistral/EcoDatacenter har ett befintligt datacenter i Falun och planerar för utbyggnad i Borlänge. På Northvolts övergivna tomt i Skellefteå planerar Wallenbergkontrollerade Edgeconnex/EQT ett datacenter. I stadsnära miljö i Akalla Stockholm bygger schweiziskt kontrollerade at North ett mindre datacenter på 25 MW. I nationell media har det uppmärksammats att Google köpt markområden för två storskaliga datacenter på upp till 1000 MW vardera i Horndal i Avesta och Timrå/Sundsvall. Bara i Stockholms- och Göteborgsregionen finns nu ansökningar för datacenter om mer än 6 000 MW enligt Svenska Kraftnät, vilket motsvarar ett elbehov av sex normalstora kärnkraftsreaktorer.

I USA har flera stora planerade datacenter stoppats av protesterande opinioner. I Sverige är opinioner mot datacentra/molnfabriker ännu i sin linda. Men besluten i fullmäktige i kommunerna Timrå och Sundsvall att sälja markområdet till Google strax före valet i september ledde till lokala protester med krav att begränsa och reglera AI-utbyggnaden på nationell nivå.

Politikerdebatten i P1 före valet fördes helt utifrån ett uppifrånperspektiv. Planering och tillstånd för att bygga datacentraler sker hittills utan rådfråga och engagera lokalbefolkningen i processen. Det betyder att uppgifter om datacentralers stora behov av kontinuerlig elförsörjning, stora mängder rent vatten för kylning av chipsfabriken, påverkan på det lokala klimatet och elektromagnetisk strålning, utsatthet för militärt angrepp i en krissituation mm i praktiken inte ställs under kritisk granskning. I många fall försöker lokala politiker sälja in nya datacentraler som ”gröna” som kan leverera restvärmen för kylning till fjärrvärmenät.

Dessutom är det så att de stora techbolagen lobbar EU-kommissionen för att förhindra insyn i datacentraler/serverhallars verksamhet enligt P1-programmet Konflikt 13 juni. Hösten 2023 antog EU energieffektiviseringsdirektivet, som säger att datacenter större än 500 kW skall rapportera sin el- och vattenförbrukning till en EU-databas. Men Microsoft och lobbyorganisationen Digital Europe begärde då att medlemsstaterna skall betrakta all information om datacenter som konfidentiell. Våren 2024 beslutade kommissionen om en förordning (2024/1364), vars artikel 5 som var identiskt med tech-bolagens krav. Enligt den skall datacenter rapportera sin energi- och vattenförbrukning till EU-databasen, men dessa uppgifter är hemliga och inte åtkomliga för lokala politiker. Den svenska EU-kommissionären Jessica Roswall kommenterade beslutet som en avvägning mellan transparens och affärsmöjligheter.

Utbyggnaden av datacenter förutsätter att företag, myndigheter, privatpersoner lagrar sina dokument, bilder, musik och annan information i datacentralernas chips (det s.k. molnet) i stället för i lokala serverar. Det finns ingen garanti för att molnlagrade data inte hamnar i utländska underrättelsetjänster. Lagringen av data är också sammanlänkat till utbyggnaden av 5G och framtida 6G nät och en otalig mängd satelliter som cirkulera runt jorden.

AI-boomen har också på kort tid lyfts upp och blivit geopolitik mellan främsta USA, Kina och Europa/EU. Det är förmodligen en illusion att tro på någon global reglerad användning av AI-system. På bara några år har den lagrade datamängden nått en sådan enorm nivå att högsta ansvariga inom databranschen och forskare varnar för att superintelligenta AI-system riskerar att förgöra mänskligheten. Om detta skall undvikas är det hög tid att fråga sig i vilket framtida samhälle vuxna, barn och barnbarn vill leva. Ett energikrävande, centraliserat, auktoritärt AI-samhälle med AI-styrda konsumtionsvaror, transportsystem, elnät, fabriker, jordbruk, drönare och ballistiska robotar (som i Gaza och Ukraina)  eller ett decentraliserat, hållbart, mindre energikrävande, lokalt producerande samhälle.

Relaterat
AI-karteller, AI-monopol och ?