Moon of Alabama 2 oktober.
Time har intervjuat Trump:
Det går inte att missa Trumps ändringar i Ovala rummet. Det är guld överallt, från stuckaturerna och inskriptionerna i taket till de förgyllda ramarna som täcker väggarna. Rummet är så bländande att man nästan behöver solglasögon. Småprylar i typisk Trump-stil ligger utspridda här och var: ett ”världsfredspris” från FIFA står bredvid Resolute-skrivbordet (det kända skrivbordet i Vita husets Ovala rum, tillverkat av ekvirke från det övergivna brittiska fartyget HMS Resolute, ö.a.), där presidenten även förvarar ett hedersomnämnande som hans farbror fick under sin tid som professor vid MIT.
Ibland var det svårt att följa Trumps tankegångar; samtalet rörde sig i strömmar och virvlar innan det återvände till välkända fixa idéer. Han återgav samtal som ibland lät osannolika.
Man undrar hur psykiskt stabil mannen är:
Läs hela utskriften av Donald Trumps intervju med Time från 2026 (arkiverad) – Time, 1 oktober 2026
F (Fråga): Förra veckan sa ni att ni kanske skulle utplåna Iran. Det var ordet ni använde.
S (Svar): Ja, det skulle jag göra. Det är möjligt.
F: Ni har kommit med liknande hot tidigare. Ni har också kallat er själv för fredens president.
S: Ja.
F: Hur kan fredens president förespråka att ett helt folk utplånas?
S: För genom att utplåna Iran skapar vi fred i världen. Med Iran tror jag aldrig att man kan få fred.
Också oroväckande:
Vad Trump har byggt upp (arkiverad) – Time, 1 oktober 2026
Trump ägnade timmar åt att ställa frågor till Grok – Musks AI-chatbot – om sitt presidentskap och sitt eftermäle, enligt en tjänsteman som var närvarande. Vid tillfället beordrade Trump robotanfall mot venezuelanska båtar som han hävdade smugglade narkotika till USA. Han frågade Grok hur venezuelanerna skulle reagera om USA tillfångatog Maduro.
Enligt de närvarande tjänstemännen svarade chatboten att Maduro var en förtryckande och djupt impopulär diktator, och att många venezuelaner sannolikt skulle fira hans fall. Månaden efter att Trump beordrat insatsen för att gripa Maduro utbröt firande på gatorna. Enligt tjänstemännen lämnade Trump situationen med uppfattningen att Grok var genialisk.
Jag minns inga rapporter om firande i Venezuela efter att Maduro kidnappats, och jag kan inte heller hitta några sådana. Vissa amerikaner i Florida festade dock.
Påven gjorde rätt som krävde att artificiell intelligens skulle ”avväpnas”.
En oerhörd relevant fråga i dessa tider och samma borde gälla Rubio. Detta i synnerhet när han gör det till tema. Knappast är han hälsominister eller WHO ledare. Men vad kan en veta om sånt, patogenminister lär inte vara fy skam för en sk ”secretary of state” Det fyller i alla fall ut i meritraderna, i brist på annat.
Frågan är om han far med patogener världen runt i sin ”immunitetsskyddade” portfölj. Det kan ha större relevans att utröna eftersom det finns konstaterat att för ryssarna så är det för dem en ”okänd patogen” – vilket är märkligt ifall den skulle vara i deras regi. Hur var det media rapporterade att någon forskare slog sönder i ”patogen glas”. Det märks att de redan fått narrativet utskrivet i förtid.
”The World Health Organization was appropriately briefed about the situation with pneumonia of unknown etiology in the Irkutsk Region: ”The World Health Organization was briefed accordingly, in accordance with current practice.”
Så efter den amerikanska Covid industrin, är det amerikansk producerad Pest på gång?
Märkligt uttalande från Donald Trump som fått folk att reagera i San Diego och Los Angeles.
Har Donald Trump ändå inga röster där eller vad menar han?
https://www.friatider.se/vita-huset-forsvarar-trumps-uttalande-om-att-lata-iran-utplana-los-angeles
Fanns det inte förr en film i Amerika, ”Being There ”(?), med den sedan länge avlidne engelske skådespelaren Peter Sellers, där han som ursprungligen trädgårdsmästaren ”mister Gardiner”, lärde sig allt om världen från dag-Tv, och kom till slut att jobba kring Vita huset hade en del personliga världsidéer som plötsligt fick fullt genomslag i hela det amerikanska etablissemanget. Allt denne man yttrade blev högaktuellt, och tog denna maktvärld med storm.
Men Trumps uppskruvade och lika malplacerade förgyllda bronsfigurer i hela det strikt nyklassicistiska huset visar ju hur Trumps ytliga värld (men inte inre tankevärld) snarast stöter bort precis alla med något tränat politiskt tänkande.
Trumps största insats skulle ju vara att gräva i Vita husets trädgård, på gamle författaren Tolstojs klassiska vis.
Det värsta är att även det har Trump gett sig på, och rivit en del av Vita hus-byggnaden för att bygga någon slags Versailles-hall och dessutom uppföra en ny ”triumfbåge” i huvudstaden. Man kan jämföra att den triumfbåge i Paris tillägnad franska revolutionens La Grande Armée – tog 30 år(!) att uppföra. Bara det stabiliserande fundamentet under triumfbågen väger långt mer än själva monumentet ovan jord.
Vi skulle nog i den gamla europeiska och politiska världen kalla detta för megalomani, storhetsvansinne, som det hette populärt förr, i en blandning av den excentriska personlighet som uppstår hos dessa amerikanska företrädare, som tror att intensiva åsikter om det mesta, är exakt detsamma som djupa kunskaper.
Trump är liksom som den gamla amerikanska långserien Seinfelds granne Cosmo Cramer, som ingen vet vad han jobbar med, plötsligt halkar in som nyanställd på ett företag, och där chefen kallar in honom efter en vecka med orden: ”det verkar som om du inte har någon ’business training at all’”.
Och i den amerikanska film- och tv-världen som viktigaste amerikansk filosofi, hamnar vi nog där.
Mister Trump är Washingtons alldeles egen Cosmo Kramer. Vi vet liksom inte vad han har för kunskaper, jobberfarenheter och förmågor, och allra mest att hans åsikter ersatt, vad som hos en statsman av rang förr var just kunskaper och erfarenheter.
Vi lever i improvisationernas epok, där åsikter är detsamma som insikter, kunskaper och erfarenheter.
Den gamle stoikern och romerske härföraren och senare kejsaren Marcus Aurelius skrev ned sina tankar för 1 900 år sedan i sina ”Självbetraktelser”, även känd som ”Självreflektioner”, faktiskt på grekiska – extra fint skulle det vara.
Detta manuskript hittades många hundratals år senare, och blivit en av maktens klassiker, ett rent psykologiskt och tankemässigt facit. Närmare än så här kommer vi inte någon världsledare av rang.
Denna lilla skrift, Marcus Aurelius Självbetraktelser, är nog än idag den bästa bok, för en åtminstone blivande statsman kan läsa och lära bäst av. En annan skrift på detta snarare anti-tema är ju att läsa Machiavelli, men inte ens det skulle hjälpa Trump till det bättre , han skulle bli än mer raffinerat destruktiv.
I Washington av idag, förmodligen också i det ryska Kreml, är det nog i princip ingen som lärt av Marcus Aurelius på många decennier. Den siste som möjligen gjort det är nog Xi Jinping, Deng Xiaoping —och absolut stoikern i den franske presidenten Francois Mitterrand.
Hade de gjort det i VÅR tidsepok, hade inte världen sett så jävligt instabil ut, som den gör idag.