Den historiska rysk-svenska rivaliteten är på väg att återupplivas senare i höst

På Andrew Korybko’s Newsletter 6 september 2026.
Bild

Sverige ska hjälpa Finland att patrullera sina land- och sjögränser mot Ryssland.

Det bedömdes i maj efter den ryske ambassadörens intervju med TASS att ”Finland är på väg att bli en av Rysslands mest svårhanterliga fiender” på grund av dess nya roll i Natos militära övervakningsoperationer mot Ryssland, dess snabba militarisering och dess överenskommelse om att låta USA disponera till upp till 15 baser. Finland har sedan dess ändrat sin nationella lagstiftning för att tillåta värdskap för kärnvapen, vilket förstärker Rysslands växande hotbild av Finland, som det aldrig hade förrän Finland gick med i Nato.

Samma uppfattning gäller för Sverige, som också beslutade att gå med i blocket efter att den storskaliga fasen av den ukrainska konflikten inleddes, och den förstärks på samma sätt av tillkännagivandet i slutet av augusti att Sverige kommer att sätta in stridsflygplan och krigsfartyg senare i höst för att hjälpa Finland att patrullera gränsen mot Ryssland. Som bakgrund var Finland under svensk kontroll i över 650 år innan det hamnade under rysk kontroll i början av 1800-talet, så vad som är redo att hända är i huvudsak en återkomst av historien.

Enligt tillkännagivandet kan ”svenska förband vid behov ställas under finskt befäl”, men det viktiga är att Sverige och Ryssland snart kommer att möta varandra längs den finska gränsen. Detta var förutsägbart i efterhand eftersom ett vikingablock håller på att bildas bland de nordeuropeiska nationerna. Även om Norge föreställde sig att leda det, på grund av dess mycket längre medlemskap i Nato, har Sverige en större befolkning, starkare ekonomiska grund, och var en gång i tiden en stormakt.

Viktigt är också att det gränsar till en lång sträcka av Östersjön, vilken Nato vill förvandla till sin egen så kallade ”insjö”, så det följer naturligtvis att Sverige skulle intensifiera sin militära verksamhet i den bredare regionen. När det gäller den större bilden utgör den alltmer sammanslagna arktisk-baltiska fronten, som Sverige funktionellt kommer att leda under USA:s överinseende och med stöd av Rysslands traditionella brittiska rival, den nordvästra fronten av den nya ”cordon sanitaire” som Trump 2.0 har skapat runt Ryssland.

Strax söder om Sverige ligger Polen, som konkurrerar med det tysk–stödda Ukraina om att leda sitt eget block i Central- och Östeuropa, och båda europeiska inneslutningsfronterna kommer oundvikligen att slås samman. Oavsett om resultatet är ett tyskdominerat militariserat EU med Ukraina som ersätter Polens roll som ledare för Natos östra flank (trots att de formellt förblir utanför blocket) eller ett polsklett Intermarium, en sak är säker, och det är att Rysslands historiska europeiska stormaktsrivaler slår sig ihop mot det.

Britterna, fransmännen och tyskarna dök upp på Rysslands tröskel genom deras tillhörande regionala militära utplaceringar sedan 2022, Polen kommenderar nu Europeiska Natos största armé och Sverige kommer snart att hjälpa till att patrullera Finlands gräns mot Ryssland. Polen och Sverige arbetar också närmare tillsammans i Östersjön genom gemensamma övningar samt Sveriges tillverkning av tre dieselelektriska ubåtar för Polen.

Det kombinerade europeiska hotet mot Ryssland blir därför alltmer formidabelt.

Ser man framåt bör Ryssland föreställa sig denna utmaning som en USA-stödd europeisk sådan, men ändå erkänna de regionala blocken däri, särskilt vikingablocket som Sverige är redo att leda efter sitt partiella militära beskydd av Finland senare i höst. Ryssland förväntade sig nästan aldrig före den speciella militära operationen att det återigen skulle möta Sverige längs den finska gränsen, men det är precis vad som är på väg att hända, och därmed återupplivas deras historiska rivalitet från flera århundraden tillbaka i tiden.