Alastair Crooke på Strategic Culture 28 september.
Det var västvärldens felaktiga analys som låste fast väst i en eskalerande kedja av åtgärder, vilka riskerar att driva Europa in i ett krig med Ryssland.
Under de senaste dagarna har den europeiska politiska eliten skruvat upp volymen till max kring tydligt samordnade – och gemensamma – budskap: ”Krig med Ryssland väntar; Ryssland avser att slå till mot Nato; vi måste förbereda oss; bunkra vatten på flaska och konserver, och var beredda att låta era barn värnpliktsplaceras” – ”Många kommer att dö, men det är deras plikt att försvara sitt land”.
Vilket nonsens! För att understryka detta klädde europeiska ledare – däribland EU:s höga representant Kallas och den tyske förbundskanslern Merz – nyligen avsiktligt upp sig i kamouflagekläder för att signalera ”försvarsberedskap” under toppmötet om det europeiska Arktis den 14 september. (Dessa europeiska politiker kan ses i militärklädsel här).
De ser löjliga ut. Men det förtar inte frågan: Vad är det egentligen för hysteri som har greppat tag i de europeiska teknokraterna?
Vid en första anblick framstår det enhetliga budskapet – att Ryssland står i begrepp att attackera Europa och att krig väntar – som helt meningslöst. Europa saknar såväl manskap och ammunition som finansiella medel och industriell kapacitet för att föra krig mot vad som idag kan betraktas som en ledande militär stormakt, och dessutom den stat som innehar världens största kärnvapenarsenal.
ZeroHedge noterar följande:
”Bland de mest högljudda förespråkarna för detta ogrundade narrativ [om ett hotande ryskt anfall] återfinns ledarna för de baltiska staterna. Lettlands president Edgars Rinkevics har till exempel under veckan gått så långt som att hävda att ryska ’attacker’ mot EU och Nato redan har inletts. De baltiska länderna tar till och med fram beredskapsplaner för sina befolkningar och hänvisar till scenarier i stil med filmen *Red Dawn*.” ”Vi talar inte om ett konventionellt krig. Vi talar om alla möjliga sorters provokationer, sabotage och prövningar – och detta är definitivt något som redan pågår”, sade den lettiske ledaren.
”Den polske premiärministern Donald Tusk har denna vecka hävdat att Ryssland skulle kunna inleda sporadiska attacker som de låtsas är ’oavsiktliga’, i syfte att ’förlama eller åtminstone försvaga Nato-ländernas beslutsamhet’, enligt uppgifter från The Associated Press. ’Det finns en verklig risk att drönare eller andra typer av projektiler tar sig in på territoriet hos ett eller flera länder längs östflanken och till och med orsakar förstörelse’, tillade Tusk och varnade: ’Moskva kan gå så långt som att genomföra någon form av flyganfall mot Nato-territorium under de kommande månaderna, för att visa att försvarsalliansens åtagande om gemensamt försvar enligt artikel 5 inte är mycket mer än några ord på ett papper.’”
Trots alla samlade bevis hetsar europeiska ledare upp sig till att vara psykologiskt redo att aktivera artikel 5 mot en betydande kärnvapenmakt.
I kölvattnet av denna hets varnade utrikesminister Sergej Lavrov uttryckligen:
”Jag vill betona att vi inte har något intresse av att ge oss in i detta [att attackera Europa], men om Europa – som dagligen talar om att förbereda sig för krig mot Ryssland – attackerar Ryssland, kommer det att bli ett helt annat krig – och det kommer att bli mycket kortvarigt.”
Vad ligger bakom denna uppenbara absurditet? Å ena sidan är det tydligt att det styrande skiktet i Bryssel ser hur deras strategiska misstag (ovillkorligt stöd till Ukraina, offrandet av den europeiska affärsmodellen på altaret av att utöva press mot Ryssland, stödet för kriget mot Iran och likgiltigheten inför lidandet i Mellanöstern) nu slår tillbaka mot dem.
Deras skrämselpropaganda mot Ryssland vittnar snarare om desperation än om noggrant övervägande och aktsamhet inför de mycket verkliga riskerna med att hetsa fram krig på detta sätt. Etablissemanget inser utan tvekan att den energikris som följer av USA:s och Israels krig mot Iran inte längre är något som ”väntar runt hörnet”, utan är ett faktum.
De ser hur levnadskostnaderna skenar, jobben försvinner och marknaderna står inför en kollaps – främst på obligationsmarknaden (där räntenivån avgör värdet på alla andra riskfyllda tillgångar). Inför detta kan dessa hotade politiker ha dragit slutsatsen att rädsla är det enda sättet att avleda uppmärksamheten från deras egna misslyckanden, och kanske ge dem hopp om att överleva valcykeln.
Överlevnad är en avgörande drivkraft, men elitens tankevärld understöds sannolikt också av två föreställningar som är felaktiga, men som framstår som trovärdiga för den politiska klassen.
Den första villfarelsen är att Ryssland inledde ett förebyggande krig i februari 2022 för att inta Kiev och omkring 60 procent av Ukraina.
Tidigare händelser i Syrien förklarar verkligheten: Ryssland gick officiellt in i den syriska konflikten i september 2015, efter en begäran från president Assad. Den ryska interventionen visade sig vara av begränsad omfattning – en mycket begränsad flyginsats (28 till 34 flygplan) och ett minimum av stridande specialförband (Rysslands bidrag bestod främst av militära rådgivare, flygledare på marken och militärpoliser).
Rysslands närvaro i Syrien var avsiktligt symbolisk – en markering av allvarliga avsikter snarare än en önskan att delta i markstrider. Moskva ville faktiskt undvika direkta markstrider. Likväl bidrog ryska flyganfall – med stöd av iranska marktrupper – till att den syriska armén kunde driva ut jihadiststyrkorna från Aleppo. Detta ledde till en vapenvila förmedlad av Ryssland och Turkiet i slutet av 2016, samt till att fredsprocessen i Astana inleddes kort därefter.
Putins agerande i Aleppo lade grunden för den modell han använde i sin inledande taktik gentemot Ukraina. Ryssland grupperade uppskattningsvis 15 000 till 30 000 man utanför och runt Kiev under den inledande offensiven i början av 2022.
Den europeiska föreställningen att denna styrka var avsedd att inta Kiev i början av 2022 är skrattretande – 40 000 soldater må kunna fylla ett torg, men kan de inta en stad med över tre miljoner invånare? Absurt.
Ändå hävdar europeiska och amerikanska kommentatorer – däribland amerikanen Robert Pape – att eftersom försöket att inta Kiev misslyckades, och då man utgår från antagandet att Putin förväntat sig att hans symboliska uppvisning av ”allvarliga avsikter” skulle få Nato att backa, så befinner sig Putin i en upptrappningsfälla. Pape menar att Putin sökte en snabb seger 2022, men att han efter misslyckandet nu är ”fångad” och tvingas klättra uppför en upptrappningsstege med allt sämre utsikter till framgång – och att Putin därmed kommer att misslyckas. ”Det är bara en tidsfråga.”
Moskvas maktuppvisning i Syrien var långt ifrån ett misslyckande; trots sin begränsade omfattning fungerade den – Astana-processen var modellen man hämtade från Syrien. I slutet av mars 2022 hade Istanbulprocessen resulterat i Istanbulkommunikén, ett ramverk för en uppgörelse med Ukraina. Detta senare initiativ misslyckades av en enda anledning – Boris Johnson torpederade det – och Ryssland tvingades omgruppera, vilket de också lyckades med, om än till priset av ett långvarigt utnötningskrig och den meningslösa förlusten av hundratusentals ukrainska liv.
Nej, det var Boris Johnson som ledde in Europa i en upptrappningsfälla.
Européerna tycks ha byggt sin föreställning om en ”framgångssaga” i kriget mot Ryssland på två grunder: dels idén om att försöket att inta Kiev misslyckades, dels en överdriven tilltro till finansiella sanktioner. Den tidigare franske finansministern Le Maire förklarade i ett ögonblick av eufori att man skulle föra ett ”totalt ekonomiskt och finansiellt krig mot Ryssland”. Han hävdade att sanktionerna skulle kväva den ryska ekonomin och få den att kollapsa – men i praktiken hade Ryssland redan efter 2007 ställt om till en nationell (självförsörjande) ekonomisk modell och blomstrar fortfarande.
Så vem har egentligen snärjt vem? Västs föreställning om att Ryssland drevs in i en upptrappning i och med att den icke-existerande planen att inta Kiev misslyckades, vänder upp och ner på verkligheten.
Det var Västs felaktiga analys som låste fast Väst i en eskalerande kedja av åtgärder, vilka riskerar att oavsiktligt driva Europa in i ett krig med Ryssland – ett krig som ingen europé vill ha.
Visserligen är temat i sig intressant – men artikelns titel belyser ändå bakvägen rationellt och indirekt grundproblemet i just det egentliga ryska felslutet –och ursprunget– i konflikten.
Ett land som startar krig och som ”stormakt”, invaderar med fullt furiöst våld en granne, eller precis som Amerika anföll Irak år 2003 eller Iran 2025 och 2026 – de är alla tre typiska och samtida klara exempel på konflikter som dessa stormakter själv valt att starta från egen sida, och sedan de facto helt tappat kontrollen över, och med resultatet att den ryska civila ekonomin nu bokstavligen ruinerar sig själv inifrån, ekonomiskt, socialt och mäsnkligt. Om det kan inga som helst tvivel råda.
Amerika har definitivt både ekonomiska marginaler och reserver hemmavid, varandes över tjugo gånger större än den ryska ekonomin i storlek (om inte mer?) att klara sig igenom dessa typer av förskräckliga våldsäventyr, den ryska ekonomin har det definitivt inte. Inför den sovjetiska inmarschen i Afganistan i december 1979 avrådde den sovjetiska generalstaben och den mycket erfarne sovjetiske marskalken Dmitrij Ustinov (1908-1984, rustningsminister redan på Stalins tid) definitivt från ett sovjetiskt militärt invasionsförsök i Afghanistan (trots den statens vädjan att just få en assisterad sovjetisk militär invasion mot de islamistiska fanatikerna inne i landet som dessutom var tillresta från bland annat både Saudiarabien och Pakistan) med den sovjetiska armén som var långt mer slagkraftig och stridsduglig än den klart klenare under Putin, ett krig som dessutom planerats oerhört klantigt av dagens FSB.
Alastair Crooke har ett gediget och långt förflutet som europeisk diplomatisk och säkerhetspolitisk rådgivare åt den förr mycket sunde och nu pensionerade EU- och Nato-politikern Javier Solana (spansk socialist), men Crooke står på den ryska tankesmedjan Strategic Culture Fundations lönelista, en sedvanlig stormaktstypisk propagandaspridare med kontakter rakt in i de ryska underrättelsetjäsnterna FSB, SVR och GRU.
Det gör inte texterna mindre intressanta, tvärtom, så får vi en sällsynt inblick i dessa tjänsters inre liv och tidvis subjektivt utsipprande tankevärld, som med kritiska läsglasögon på är mycket värdefull, och rentav välkommen, i den för övrigt närapå helt tysta världen.
Men någon objektiv och seriös historisk analys utgör de då inte alls från Crookes sida. Han kan ärligen och rimligen inte ens med pyjamas och nattofflorna på sig, tro på denna texts innehåll personligen.
”De felaktiga premisserna” påstådda i denna artikel från någon slags europeisk sida, kommer som vanligt i vår tid när det gäller Putinstyret, som med den gamla Inkvisitionens spegelfrågor fast i omvänd ordning – att anklagelserna alltid är desamma som erkännandena.
Tidernas allra största flopp? Ja, det verkar så. Vilket är den då. ”Ruble would be rubble”😆
https://strategic-culture.su/news/2026/10/09/the-only-plague-in-russia-is-the-mainstream-media/
Vad är det allra viktigaste du behöver veta om Ryssland?
Detta: allt väst lär om Ryssland är falsk!
”Its troops are losing on the battlefield. Its economy is in tatters. It is surviving on subsidies from Europe”
Ja, det är väl landet 404, eller hur?
Ackurat!!!
I mars 2022 undertecknade Ryssland och Ukraina ett fredsavtal i Istanbul. Ett av Ukrainas krav var tillbakadragandet av ryska trupper som befann sig i Kievregionen. Ryssland drog tillbaka sina trupper, men sedan anlände B. Jonson till Kiev och förbjöd Zelenskyj att fullfölja fredsavtalet. Han som undertecknade fredsavtalet för Ukraina sköts i huvudet utanför det ukrainska parlamentet. Ukraina har fortfarande en bestämmelse i sin konstitution från 2022 om att man får inte fredsförhandla med Ryssland.
I många länder i Mellanöstern med muslimsk befolkning finns inga politiska partier. De är förbjudna. Familjeklaner styr. Länder styrs av de familjer som kan köpa flest röster eller har starkaste arme. Det var likadant i Syrien. Assads ”generaler” och soldater fick bättre betalt av dem som finansierade Assads motståndare. Sedan upplöstes Assads armé inom några dagar. 15 år efter Gaddafis fall, pågår fortfarande ett inbördeskrig i Libyen mellan två rivaliserande ”regeringar” och ”parlament”.
Den polska regeringen är lika fientlig mot Ryssland som den polska regeringen var på 1930-talet. Vid den tiden planerade polackerna att ansluta sig till Hitlers Tyskland i attacken mot Sovjetunionen. Hitler hade andra planer. En av de största krigshetsarna i Polen är den polske utrikesministern R. Sikorski, som är gift med amerikanskan A. Applebaum. Google säger om henne: ”A. Applebaum är en av de ledande gestalterna inom västerländska analytiska strukturer, är av judiskt ursprung och växte upp i en reformjudisk familj.” Sikorskis frus judiska ursprung säkrade hans karriär som politiker.
Den ”demokratiska” Väst skruvar upp krigshets mot Ryssland. En NATO:s general kom för några veckor sedan med ett förslag att anfalla Kaliningrad. Den ryske politiker Karaganov är känd för att betrakta västvärlden som källan till allt ont på denna planet. Han kallas radikal, även enligt ryska mått mätt. Han säger ungefär så här: ” Jag hoppas att detta inte kommer att hända. Ryssland kommer att tvingas genomföra en kärnvapenattack. Men jag vill inte detta. Och det är jag som försöker förhindra en sådan händelseutveckling. Ett kärnvapenkrig i Europa kan lätt vinnas, men för oss ryssar kommer det att vara en fruktansvärd moralisk förlust. Miljontals oskyldiga människor kommer att dö.”
En sak är självklart. Ryssland kommer inte at använda kärnvapen mot sitt historiska territorium, Ukraina.
Why is Europe spending an extra €100 billion on energy?
The European Union is set to spend around €100 billion more on fossil fuels this year without receiving any additional oil or gas, according to the Financial Times. Higher energy prices amid the US war on Iran have pushed up Europe’s import costs, raising concerns over a new energy crisis as winter approaches. Spain has capped regulated gas tariff increases at 15%, while Italy has moved toward temporary fuel price caps after spending billions to cut fuel taxes. Meanwhile, the European Commission is calling for lower energy demand and a faster shift toward electricity and domestic energy sources. With winter approaching, Europe faces another costly energy challenge.
Källa: Almayadeen
Det är det som även kallas den sionistiska skatten
Det är vad som håller på att hända i EU-ropa med alla dessa kriser, strejker, demonstrationer och det totala föraktet för europeiska politiker.
”The European Union is witnessing a full-blown social revolt. Governing political parties and their economic policies are held in open contempt as public protests and strikes escalate across multiple countries.
Protests, mass marches, and industrial strikes are spreading across the EU in France, Belgium, Spain, Italy, Germany, Ireland, Portugal, and other countries. The grievances are various, from students and teachers over woeful education services, to healthcare professionals and transportation workers denouncing crumby wages and pension cuts.
But at the core is a warmongering, dehumanizing system of capitalist inequality.
Unbearable living costs for basic needs, from food to housing, are driving millions onto the streets in desperation and anger at the lack of adequate political response to their concerns. As one French student said: “Too young to be listened to, old enough to be tear-gassed.”
The entire political system is being brought into disrepute for its dysfunction and indifference towards meeting rudimentary human needs. Then, infuriating all the more, are lies from the elite rulers and their propaganda media about “national defense and threat of war from Russia.”
In Spain this week, an 87-year-old frail woman known as Maricarmen died in hospital after she was evicted from her Madrid home because she could not pay the extortionate rent increase. Her plight has come to galvanize a nationwide protest against Spain’s housing crisis, a crisis that is repeated across every European country. Protesters shouted furiously that the pitiful old woman was “murdered by the state and corporations.”
In France, the brutality of police against student protests has shocked the nation and the world. Nearly 7,000 young people have been arrested, as riot police tear gas and shoot at largely peaceful rallies. Students gathering at the Place de la Bastille in Paris and other cities vow that they will not back down. One student had his hand blown off by a police stun grenade while another teenager lost an eye from a rubber bullet fired at close range.
The Place de la Bastille is where the French Revolution manifested in 1798 against a hated aristocracy amid abject misery. Today, the tensions are boiling towards another momentous rebellion, this time inspiring again similar movements across Europe.
These protests and the inhumane suffering that underlie them are channeling uprisings all over the EU.”
Källa: https://strategic-culture.su/news/2026/10/09/europes-mounting-social-chaos-chickens-coming-home-to-roost-for-proxy-war-against-russia/