Andrew Korybko’s Newsletter 15 september
Det började ta form innan den storskaliga fasen av den ukrainska konflikten bröt ut i början av 2022.
Den ryske ambassadören i Norge Nikolai Korchunov delade en uppdatering om sitt värdlands militarisering, som han tidigare diskuterade i detalj för några månader sedan, och varnade denna gång för att ”fyra sydkoreanska K9 självgående kanoner med en skjuträckvidd på upp till 40 km” flyttades till provinsen som gränsar till Ryssland. År 2030 förväntas Norge sätta in upp till 16 sydkoreanska raketartillerisystem med en räckvidd på upp till 500 km, vilket skulle sätta Nordflottans högkvarter i Severomorsk inom attackavstånd.
Separat fördömde det ryska utrikesministeriets taleskvinna Maria Zakharova USA:s egna installation av raketuppskjutningssystem till Norge, och noterade att de kan skjuta Tomahawks mot både land- och sjömål. Severomorsk är alltså redan inom Natos räckvidd. Dessa två uttalanden följde på Norges beslagtagande av ett ryskt forskningsfartyg vilket analyserades här, i syfte att stärka en närmare samordning inom vikingablocket, det subregionala blocket inom NATO 3.0 mellan Skandinavien, Finland och de baltiska staterna.
Vid närmare granskning är dessa drag bara de senaste manifestationerna av Norges militära uppbyggnad mot Ryssland, som började ta form innan den storskaliga fasen av den ukrainska konflikten bröt ut i början av 2022. Norge hade redan över 230 militär- och säkerhetsbaser 2018, vilket den här kartan visar ”där det är olagligt att ta flygbilder eller filma med hjälp av en kamera eller någon annan typ av sensorer.” Året innan, 2017, började Norge ta emot en roterande amerikansk marinstyrka.
I början av 2021 fick USA tillgång till fyra norska baser, inklusive två vid polcirkeln, nära Ryssland. Antalet har sedan dess tredubblats. Ett halvt decennium senare, ”Utöver de 12 militärbaserna i Norge har USA under de senaste 5 åren ingått liknande avtal för 35 militärbaser i Danmark, Sverige och Finland, så USA (inte Nato) har nu 47 militärbaser i Norden. För tio år sedan fanns det inga sådana baser”. Två av dem i Norge tillåter även dockning av atomubåtar.
Den övergripande trenden, särskilt i ljuset av den senaste utvecklingen gällande Norges beslagtagande av det ryska forskningsfartyget i Arktis och dess växande missilkapacitet, är att USA försöker omdirigera några av Rysslands begränsade militära styrkor till den nordvästra flanken av det nya ”cordon sanitaire” (omringningen/inneslutningen av Ryssland, ö.a.). Det här hänvisar till den inneslutningssnara som Trump 2.0 skapade runt Ryssland under det senaste året. Vikingablocket är en betydande del av detta eftersom det samtidigt kan projicera styrka i Arktis och Östersjön.
Rysslands rapporterade militära uppbyggnad längs denna front under det senaste året är därför ett rent defensivt och utan tvekan efterlängtat svar på det som beskrevs ovan. Fler luftstridskrafter, inklusive drönare och missiler, borde räcka för att för tillfället matcha det USA-stödda Vikingablockets snabbt växande militära kapacitet. I framtiden kan det dock krävas mer mark- och marinstyrkor. Det viktigaste är att Ryssland balanserar sina styrkor på rätt sätt mellan ”cordon sanitaires” flera fronter.
Förutom den arktiska-baltiska, är dessa fronter Centraleuropa, Sydkaukasien-Kaspiska havet-Centralasien (Eurasiska hjärtat) och Nordöstra Asien, vilka leds av Polen, Turkiet och Japan.
Rysslands stora strategiska utmaning är därför att förhindra dessa fyra delar från att på ett meningsfullt sätt samordna dess inneslutning, eller om det inte är möjligt, att effektivt avskräcka dem från att initiera någon aggression. Vikingablocket är därför bara en del av det större problem som Ryssland nu måste konfrontera.
Det blir ändå motsägelsefullt för mig. Så läser man att USA och EU/Nato inte har resurser för ett krig mot Ryska Federationen och att USA förbrukat det mesta i kriget mot Iran. Ändå tycks det finna oändliga resurser som det redovisas här?
Det gör det ju. Allt är ju inte högteknologiska luftförsvarssystem som det gått åt mängder av på grund av fågelsvärmar med skarpladdade drönare som visat en otrolig slagkraft över slagfältet och som aldrig upplevts tidigare.
Det är en ny typ av krigsföring som inget land i Världen varit beredda på.
Inte ens Israels berömda ”Irondome” har visat sig duga.
Donald Trump vill bygga sitt Imperium över hela den Amerikanska kontinenten.
Kanske han tror att en samlad yta med säkerhetsavstånd är det bästa skyddet?
Lite som Australien, vem tror kriget sprider sig ända dit?
Menar du att alla dessa framflyttade Amerikanska militärbaser är defensiva, försvarsinriktade? Dä tror jag inte på. Men det är ändå fråga om enorma militära och ekonomiska resurser som krävs för denna upprustning. Och som är motsägelsefullt mot vad vi tidigare läst om. USA och EUs otillräckliga potential för ett krig mot Ryska Federationen.?
Nej det är inte motsägelsefullt om man utgår från den ”projektmodell” sionisterna alltid använt sig av;; ”låt ’politikerna’ kompromettera sig själva, filma dom och de blir lydiga slavar i koppel (flera norska politruker (komprometterade fd politiker) figurerar i eptsteinrotschildmord filerna, delar av norska numera sk monarkin är också soginfiltrerad och djupt insyltad), beordra sedan politrukerna att förbereda sig för de krig vi sogare bestämt respektive land ska vara delaktigt i, låt de ta hand om sin kanonmat (ungdomarna) för vi bryr oss inte ett enda dugg om hur många av de värdelösa goyems som stryker med, vi tar över resterna och goyempolitrukerna får själva röja i det de ställt till med”.
Ungefär så kan det låta när rotschildrockefellers och de andra brottsklanerna planerar förstörelse. Unz Review har ny artikel om churchills utförsäljning av England. Samma mönster.
Jo, den politiska klassen är en sak, men vad hjälper det om militära och ekonomiska resurser är otillräckliga? Eller finns dessa? Resurserna…
De finns, i enorma mängder. Är det något sionisterna i city of london inte planerar för, så är det avrustning. Samtidigt vet de att Norden kommer sprängas i småbitar om de får som de vill, men då är dom själva och deras agent provocateurs inte här..såklart.
Vad gäller Norge, eller Norden, så är det inte meningen (enl krigsmakarna) att Norden ska vinna givetvis, bara upprusta i den mängd att det uppfattas som ett hot av Moskva tillräckligt för att de ska slå till preventivt. Och det är här sionisternas ’medie’monopol kommer in i bilden när de sätter igång sitt blamegame, och dessvärre vinner varje gång i västbefolkningens uppfattningsvärld. Kriget mot Östukraina som kiev startade på order fr washington på order fr city of london, är typexemplet där Moskva står med svartepetter kortet (enl västbefolkningens uppfattning, 80%) pga att de räddat livet på 200 000 Östukrainare som kiev stod redo att artilleribomba sönder och samman om inte Moskva ryckt in och föregått massakern (men något sionist’media’ aldrig skulle nämna, givetvis). Lägg därtill de 40 biokemvapenlabben, och missilramperna som skulle flyttas fram på avstånd så de kunde nå Moskva. Allt dokumenterat, och demonterat..Men något sionist’media’ aldrig skulle nämna..givetvis.
Så jo, resurser för att massmörda ser alltid sionisterna till att ha investerat i. Norge har en avancerad vapenindustri, minst 3 stora företag varav ett börsnoterat (vilket innebär att det inte är norskt längre utan kontrollerat av blackrock, statestreet, vanguard, och alla vet vem som kontrollerar dessa 3.., och även om norska staten äger 50,1% av det börsnoterade företaget, så har de ändå inte kontrollen..inte efter epsteinrotschild skandalen)..
Ett av de två som inte är börsnoterat, Nammo, ägs till 49,9% av det finska ’försvars’företaget Patria vilket inte heller är börsnoterat, men Patria ägs till 49,9% av Kongsberg (det norska börsnoterade ’försvars’företaget)…Så, så kan början på en skalbolagshärva se ut, och det är så väst kontrolleras.
Så låt oss då hoppas att Moskva visar samma Sun Tzu anda som i Östukraina, och låter sionisterna slå första slaget. Då kan epsteinrotschildparasiterna glömma sitt blamegame. Och förlorar de i människors uppfattningvärld, då är det ridå för sionismen och dess uppbackare. Eller åtminstone ett stort steg på väg.
Målet med förstörelse av städers infrastruktur är ganska lönsamt projekt; det måste byggas upp igen och nog ligger amerikansk byggnadsindustri/korporationer nära till hands för de är tack vare överlägsen övervakning bäst insatta i förstörelsen. Kontrakten redan skrivna? där det finstilta talar om att komplikationer/brister i utförande ska påtalas i USA, precis som med DCA avtalet.
Så nog är kalkylerandet ordnat med sikt på respektive länders skattekista.
Precis, ett av många upplägg med förövarna i centrum som de enda som ska gå oskadade ur något. C19 skandalens kontraktsfriskrivning ett annat. Också sionisternas foremost propagandainstitut tavistock som uppfann begreppet ”nollsummespel”, zero-sumgame, och praktiserar det maximalt. Eller som david rockfeller; ”competition is a sin”
Om Norge hotar Ryssland med Sydkoreanska artilleri- och raketartillerisystem så borde Ryssland svara med Nordkoreanska artilleri- och raketartillerisystem nära Rysslands gräns mot Norge.
Sedan återstår att se hur och om NATO törs avlossa de första salvorna.
Ja, logisk tit for tat. Det Iranierna praktiserar mot terroristerna från telahell och washington, och som skakar om city of london till den grad att de beordrar censurattacker från bryssel och von lygen. Det senaste nu att yngre ungdomar inte ska få reda på något om vem som terroriserar omvärlden, för det kan ju göra att de ett par år senare lägger pusslet klart..Ungdomar lär sig fort, ärliga mot sig själva som de är. Så istället ser samhällsterroriserarna till att attackera med skattefinansierad pride och annan könsdysfori, 12åringar byta juridiskt kön utan föräldrars samtycke samtidigt som föräldrarna är upptagna med att vrida klockan fram o tillbaks mellan sommar- och vintertid. Det är det bryssel har att erbjuda Europa
Klassiskt är det som så, att en stormakt i sig har ansvar för tonläget i sin omgivning.
Om en stormakt rent taktiskt går i krig och ökar sin aggressivitet får det självklart automatiska följder i den strategiska omgivningen.
Detta exakta förhållande ser vi kring de tre stora militära stormakterna: Amerika, Kina och Ryssland har idag mycket stora utrikespolitiska och militära attityd- och beteendeproblem med alla sina gräns-grannar.
På något vis är dessa strategiska militärmakter geopolitiska förlorare. Det 21:a århundradets utrikespolitik bygger på geografi; att ha harmoniskt välfungerande utrikespolitiska och ekonomisk-handelsmässiga med sina grannar en, två och tre nationsgränser bort är det viktigaste i dagens värld – och det misslyckas dessa tre militära stormakter (Amerika, Kina och Ryssland) med.
Alla deras grannar upprustar såväl utrikespolitiskt, handelsmässigt som militärt.
Ett bra belysande exempel är den kanadensiske premiärministern Carneys besök i Europa dessa dagar. Det är exakt samma fenomen: grannflykten bort från Amerika, Ryssland och Kina; tre stora länder med svåra beteende- och attitydproblem.
”Alla deras grannar upprustar såväl utrikespolitiskt, handelsmässigt som militärt.”
Gör dom?
Precis nu läste jag Volvo Cars VD uttryckt att Europa omöjligt kan ”backa in i framtiden”.
Europas industri har varit överlägsen men det var då det.
Idag verkar problemen hopa sig.
Vad ska Europa göra för att åter ta ledningen?
Eller har det tåget redan gått och det nu är för sent?
USA började med protektionism som nödlösning och nu verkar Europa följa efter.
Kina har visst hittat omvägar för detta och börjar nu bygga sina egna fabriker i Europa för att kunna sälja konkurrenskraftiga kinesiska elbilar utan Europeiska strafftullar.
Spanien är ett land i Europa som tacksamt tar emot den kinesiska biltillverkningen för att skapa arbetstillfällen men det är blandat då det arbetar både kineser och spanjorer i fabrikerna.
EU ledningen kan inte göra så mycket åt det här mer än att ogilla och peka finger.
Det stämmer säkert”DeNaucler” i tankevärlden, ”att en stormakt har ansvar för tonläget i sin omgivning”. Det är precis vad vi kan se i Ukraina, där ”Nato som stormakt”, dominerar Ukraina och dess utrikespolitik och överöser dem med krigsmateriel. Det är just Nato med sin månghövdade arme av lojala undersåtar, som ständigt provocerar Ryska federationen, med militära medel och underhåller kriget, sedan 2022. Vad de nu tror sig ha vunnit på det?
Skaffat sig skuldslavar i hela Europa bara för att förstöra Ukraina.
”Denaucler”
De är väl närmast EU och Nato och inte Ryssland ”som (enligt De Naucler säger) har idag mycket stora utrikespolitiska och militära attityd- och beteendeproblem”, eftersom dessa minst sagt hysteriska galningar i EU, som piskar upp krigsstämningar, är de som hela tiden provocerar Ryssland på USA:s villkor.
De vet ju och förstår de flesta förståndiga och pålästa människor i dag.
Det bästa vore om Ryssland inte väntar för länge, med att slut ut hela detta djävulska krigsprojektet, som Nato håller på att upprusta sig till, ”anfall”, för det handlar verkligen inte om något Europeiskt ”försvarsprojekt” utan om ett tilltänkt ”anfallskrig”.
De är Ryssland som tvingas gå i försvarsposition pga denna upprustning och Nato hot som hela tiden kryper sig närmare Ryssands gränser med sina militärbaser. Att påstå något annat är bara trams och lögner.
Publicerad 16 sep, 2026 17:11
Av Irina Strelnikova , chef för Centrum för tvärvetenskapliga arktiska studier vid Högskolan för ekonomi i Moskva – EU militariserar Arktis. Så här planerar man.
Kay Nietfeld / bildalliance via Getty Images.
EU:s arktiska politik blir allt viktigare mitt i den globala konkurrensen som drivs av både klimatförändringar och regionens strategiska betydelse. Smältande arktisk is öppnar nya sjötransportvägar, underlättar tillgången till rikliga naturresurser och skapar förutsättningar för utökad ekonomisk aktivitet. Följaktligen blir Arktis en arena för rivalitet mellan de ledande globala makterna. För Bryssel har Arktis inte bara regional betydelse utan också ett verktyg för att uppnå utrikespolitiska och geopolitiska mål.
EU:s nuvarande arktiska politik, som antogs i oktober 2021, har titeln ”Ett starkare EU-engagemang för ett fredligt, hållbart och välmående Arktis”. Den fokuserar på tre ”mjuka” prioriteringar: klimat- och miljöskydd, hållbar utveckling samt fred och samarbete. I detta dokument ses Arktis i huvudsak som en lågspänningszon, och det primära fokuset ligger på miljö och vetenskapligt utbyte.
Mycket har dock förändrats i världen sedan 2021, från Ukrainakrisen till förlamningen av Arktiska rådet, Trumps försök att förvärva Grönland, kinesiska containerfartyg som färdas via Nordsjövägen och attacker mot undervattenskablar i Östersjön. I januari 2026, vid konferensen Arctic Frontiers i Tromsø, Norge, sa Kaja Kallas: ”Det är dags för en ny arktisk EU-politik, en som återspeglar den tid vi lever i.”
En ny fas i EU:s arktiska agenda efter 2022
EU:s arktiska politik befinner sig i skärningspunkten mellan geopolitiska, ekonomiska och miljömässiga intressen. Under senare år har Bryssel försökt anpassa sin strategi till det skiftande internationella landskapet som formats av en sanktionsdriven konfrontation med Ryssland, Kinas växande regionala närvaro och USA:s växande roll i säkerhetsfrågor. Ukrainakonflikten och regionens växande militarisering har drivit EU att revidera sin arktiska agenda. EU måste utforma sin arktiska politik genom att balansera en normativ agenda inriktad på hållbar utveckling mot konkreta ekonomiska intressen och säkerhetskrav från NATO-allierade.
EU-medlemmar planerar utvidgning av Arktis
Läs mer EU-medlemmar planerar utvidgning av Arktis
I juli 2025 tillkännagav Europeiska kommissionens ordförande en revidering av EU:s arktiska strategi för att säkerställa att den tar itu med nya utmaningar. Samtidigt stärker EU samarbetet inom områdena energi, råvaror samt säkerhets- och försvarspartnerskap med flera arktiska länder utanför EU – särskilt Kanada, Island, Norge och det självstyrande Grönland.
Historiskt sett har Europas samarbete med de arktiska staterna utvecklats längs tre huvudlinjer: ekonomiskt engagemang (energi, transportinfrastruktur och resursutvinning), miljöagendan (klimatförändringar, hållbar utveckling och bevarande av biologisk mångfald) och vetenskaplig forskning (meteorologiska och oceanografiska studier, samt forskning om glaciärsmältning). Den nuvarande geopolitiska situationen har dock avsevärt förändrat dessa samarbetsområden, särskilt när det gäller relationerna med Ryssland.
EU anslöt sig till andra medlemsstater i Arktiska rådet och ”viktiga likasinnade partner” i att avbryta Rysslands deltagande i olika regionala samarbetsorgan efter krigets början i Ukraina 2022. Följaktligen utfärdade EU tre gemensamma uttalanden om den gemensamma policyn för den nordliga dimensionen, Barents euro-arktiska råd och Östersjöstaternas råd. Den 12 november 2025 antog Europaparlamentet en ny resolution om Arktis som tar upp uppbyggnaden av militär kapacitet och betonar behovet av samarbete med nordeuropeiska partner (inklusive Norge) för att förbereda sig för den kommande geopolitiska konkurrensen i regionen. Resolutionen antogs med en överväldigande majoritet, med 510 röster för, 75 emot och 80 nedlagda röster.
Resolutionen beskriver en omfattande strategi för EU:s diplomatiska engagemang i Arktis, som täcker områden som miljöskydd och säkerhet. Det antagna dokumentet signalerar ett skifte i Bryssels arktiska politik, föreställer sig ett fördjupat samarbete med arktiska stater, särskilt Norge, och understryker regionens betydelse för Europas energitrygghet och geopolitiska stabilitet.
För att skydda europeiska intressen – inklusive fri sjöfart, skydd av maritim infrastruktur och miljösäkerhet – efterlyser Europaparlamentet aktivt samarbete med Nato, gemensamma övningar och samordnade övervaknings- och försvarsinsatser.
NATO försöker driva ut Ryssland ur Arktis – forskare
Läs mer NATO försöker driva ut Ryssland ur Arktis – forskare
Dessutom uppmuntrar EU-parlamentet multilateral styrning i Arktis genom Arktiska rådet och regionala forum; detta inkluderar att stödja ansträngningar att ge EU permanent observatörsstatus, samarbeta med arktiska institutioner (såsom Arktiska ekonomiska rådet) och utöka sin närvaro i regionen (till exempel genom det nyligen öppnade EU-kontoret i Nuuk).
Resolutionen bekräftar också Arktis status som en region av strategisk betydelse för EU (med tanke på dess direkta inverkan på europeisk säkerhet), och
Arktis är i huvudsak ryskt närområde ”BARENTS HAV”, där har Natoländer ingenting att göra eller bestämma över. Som om Ryssland skulle lägga sig i USA:s närområde, och bestämma över fartygstrafik, sjöfart, handel eller uppbåda amerikanska fartyg för inspektion eller beslagta fartyg på liknande sätt som Nato gjort mot Ryska sk ”skuggfartyg” och hindra handelsflottor som närmar sig USA. Det är ju fanken inte klokt. Av en sådan politik går det knappast inte att undvika ett nytt kärnvapenkrig med total utplåning kommer att utbryta. Dessa Natoprovokationer måst omedelbart upphöra innan det är för sent.