Försvaret av Orehiv bryts upp från öster – Ukraina i en bottenlös ekonomisk kris

Orehiv ligger på den sydliga östfronten och är en nyckelstad i Ukrainas försvar.

Av Vladimir Petrovitj Fedorov på Perspektiv.
samt på steigan.no

21 augusti 2026

Orehiv ligger på den sydliga östfronten och är en nyckelstad i det ukrainska försvaret.

Ryska styrkor ska ha brutit igenom den sista sammanhängande ukrainska försvarslinjen öster om Orehiv, samtidigt som striderna fortsätter inne i staden. Runt Moskva växer ett nytt flerskiktat luftförsvar fram med Pantsir-system på 35 meter höga torn. Ukrainas Flamingo-attack mot Progress-fabriken i Samara nådde sitt mål – men satellitbilder visar hittills endast begränsade synliga skador.

Samtidigt beskriver The Economist ett betydligt allvarligare problem för Kiev: brist på Patriot-interceptorer, en allt stramare blockad av Svarta havet och ryska attacker mot logistik och industri som nu börjar påverka den ukrainska ekonomins bärkraft.

Orehiv: Den sista sammanhängande försvarslinjen i öster ska ha brutits

Utvecklingen kring Orehiv fortsätter att vara det viktigaste på Zaporizhzhja-fronten.

Den ryska militärinriktade publikationen Readovka, som är öppet patriotisk och stöder den ryska krigföringen och därför måste läsas med detta förbehåll, rapporterade den 18 augusti att ryska styrkor hade intagit Novosolosjyno på västra stranden av floden Verkhnja Tersa. Enligt publikationen innebär detta att den sista sammanhängande, ingenjörsmässigt utbyggda ukrainska försvarslinjen öster och nordöst om Orehiv har genombrotts.

Readovka skriver att området väster om Novosolosjyno fram mot Zjolta Krutsja och Tavritsjeskoje huvudsakligen består av öppen terräng, mindre byar och enstaka stödpunkter, snarare än en ny sammanhängande befäst linje. Det är en bedömning från rysk sida, inte en oberoende bekräftad beskrivning av situationen, men den passar in i den operativa bilden som har utvecklats under sommaren.

Det viktiga är inte staden i sig. Det viktiga är vad som ligger bakom den.

Orehiv har varit beroende av förbindelserna norrut och nordost för att upprätthålla garnisonen och de ukrainska styrkorna runt staden. Om ryska förband lyckas befästa sina positioner väster om Verkhnja Tersa och fortsätta västerut kommer de allt närmare dessa förbindelser.

Detta sker samtidigt som ryska styrkor redan ska ha trängt in i själva Orehiv från söder.

Readovka rapporterade den 17 augusti att ryska styrkor hade intagit Novodanylivka och därifrån ryckt in i den sydöstra delen av Orehiv. Publikationen hävdade att ryska stormtrupper hade etablerat sig vid bebyggelsen runt början av Ovtsjarenko-gatan. Även detta är ett påstående från en rysk källa som än så länge inte har bekräftats av oberoende källor, men den konkreta beskrivningen kan åtminstone direkt spåras tillbaka till den källa som framför den.

Därmed utvecklas nu trycket från två olika håll.

Enligt ryska rapporter pågår strider inne i staden från söder. Samtidigt pressas ryska styrkor från öster mot de förbindelselinjerna som håller samman hela Orehiv-ställningen.

Det gör situationen väsentligt allvarligare än om det bara handlade om en frontalattack mot staden.

Problemet är inte nödvändigtvis att behålla Orehiv – utan att ta sig ut

Den militära logiken börjar därför vända.

Så länge Orehiv kunde hållas med öppna förbindelser norrut var det meningsfullt att använda staden som en befäst framskjuten position. Men om själva staden trängs in samtidigt som försörjningsaxlarna pressas från öst och väst, kan samma befästa position gradvis bli en fälla.

Readovkas bedömning är att Ukraina fortfarande har möjlighet att dra tillbaka styrkor norrut mot försvarslinjer närmare Zaporizhzhja, men att risken med en sådan tillbakadragning ökar ju längre de ryska styrkorna avancerar.

Det är en viktig skillnad.

En ordnad tillbakadragning innan förbindelselinjerna skärs av är en sak. En reträtt under drönarövervakning, artilleribeskjutning och tryck från flera håll är något helt annat.

Det var just detta som gjorde tidigare långvariga försvar av framskjutna positioner så kostsamma: Beslutet att dra sig tillbaka fattades först efter att handlingsutrymmet redan hade minskat dramatiskt.

Orehiv kan nu vara på väg in i samma fas.

Dobropillja och den befästa stadskedjan i Donbass

Längre norrut fortsätter samtidigt trycket kring Pokrovsk–Dobropillja-axeln.

Det är svårare att dokumentera de mest långtgående påståendena om rysk kontroll inne i Dobropillja, och därför är det bättre att titta på det som faktiskt kan bekräftas: Ryssland har under sommaren prioriterat denna riktning.

ISW registrerade 34,67 kvadratkilometer ryska framsteg runt Dobropillja i juli och bedömde att ryska styrkor sannolikt skulle intensifiera operationerna mot Dobropillja och Pokrovsk i ett försök att kringgå den befästa stadskedjan Kostjantynivka–Druzhkivka–Kramatorsk–Slovjansk från sydväst.

Det är detta som gör utvecklingen viktigare än kontrollen över enskilda byar.

Om Ryssland kan fortsätta norrut och samtidigt sätta press från söder och öster, kommer Ukrainas befästa städer gradvis att bli mindre av en sammanhängande försvarsmur och mer av en rad ställningar som måste försörjas genom allt smalare korridorer.

Det är fortfarande långt ifrån detsamma som att hela Donbass-försvaret står inför ett omedelbart sammanbrott. ISW betonar själva att en snabb rysk erövring av hela stadsbältet är mycket osannolik.

Men Ukraina behöver inte förlora hela linjen samtidigt för att problemet ska bli allvarligt.

Det räcker med att allt fler reserver binds upp på allt fler platser.

Ukraina träffade Progress-fabriken – men skadornas omfattning är fortfarande oklar

I luftkriget är bilden mer komplex än vad vissa av de första rapporterna antydde.

Ukraina träffade faktiskt Progress Rocket and Space Center i Samara med Flamingo-missiler.

Satellitbilder tagna den 18 augusti av det amerikanska företaget Vantor och publicerade av Business Insider visar skador på anläggningen, bland annat hål i taket på en byggnad och skador på utsidan. Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj har bekräftat att FP-5 Flamingo användes i attacken.

Progress-anläggningen är viktig.

Den tillverkar Sojuz-raketer och ingår i infrastrukturen kring Rysslands Rassvet-projekt – ett planerat ryskt bredbandssystem i låg omloppsbana som ska ge en kapacitet motsvarande en del av det som Starlink erbjuder Ukraina.

Det bör därför inte bagatelliseras att Flamingo-missiler faktiskt trängde igenom och träffade anläggningen.

Samtidigt finns det inte heller någon grund för att dra slutsatsen att produktionen har slagits ut.

Business Insider skriver uttryckligen att omfattningen av skadorna inuti byggnaderna för närvarande är okänd. Fire Point, som tillverkar Flamingo, hävdar å sin sida att reparationerna kan ta månader. Båda dessa uppgifter bör därför betraktas som preliminära bedömningar.

Det som går att dokumentera är enklare: Missilerna träffade, synliga skador finns, men det går ännu inte att fastställa hur allvarliga konsekvenser attacken kommer att få för produktionen.

Runt Moskva växer ett helt annat luftförsvar fram

Samtidigt blir det allt tydligare varför Ukraina måste avfyra allt större salvor mot mål runt Moskva.

Ryssland bygger upp ett omfattande, flerlagers försvar mot drönare och lågflygande missiler runt huvudstaden.

Defense Express publicerade den 18 augusti bilder och detaljer om Pantsir-S1M-system monterade på cirka 35 meter höga metalltorn runt Moskva. Systemen kombinerar radar, 30-millimeters kulsprutor, vanliga luftvärnsmissiler och mindre TKB-1055-missiler som utvecklats speciellt mot drönare.

Detta är intressant eftersom det illustrerar hur motåtgärderna mot den moderna drönarkrigföringen utvecklas.

En billig angreppsdrönare med lång räckvidd behöver inte nödvändigtvis bemötas med en extremt kostsam luftvärnsmissil med lång räckvidd.

Om Ryssland kan upptäcka drönarna i ett tidigt skede med relativt enkla radarer och styra dem mot lokala försvarssektorer med kanoner, kortdistansmissiler, elektronisk krigföring och mer avancerade system längre bak, förändras kostnadsbilden.

Det börjar likna en luftförsvarsversion av Surovikin-linjen från 2023.

Inte en enda teknisk ”superlösning”, utan många relativt enkla system som läggs ovanpå varandra.

Det betyder inte att Moskva är ogenomträngligt. Ukraina har redan visat att vissa drönare och missiler kan ta sig igenom det ryska luftförsvaret.

Men det innebär att Ukraina måste använda allt större volymer för att uppnå samma träffsannolikhet.

Ukraina har det motsatta problemet – avfyrningsramper utan missiler

Skillnaden mellan de två sidorna blir särskilt tydlig när man tittar på Patriot.

Financial Times publicerade den 15 augusti en artikel med den talande rubriken ”Ukraine left exposed as Patriot launchers run empty”.

Tidningen rapporterade att ukrainska Patriot-förband stod utan interceptorer under de senaste ryska ballistiska attackerna. Enligt ukrainska tjänstemän hade de begränsade leveranserna från USA redan förbrukats.

Reuters har oberoende dokumenterat samma underliggande problem.

Zelenskyj sade i augusti att Ukraina år 2026 endast hade mottagit ungefär en tredjedel så många interceptormissiler från allierade som år 2025.

Och när Ryssland attackerade Izmajil den 13 augusti berättade Zelenskyj för CNN att Ukraina förfogade över vad han beskrev som endast omkring en procent av det amerikanska Patriot-lagret, samtidigt som han bad om fem procent för att klara sig igenom vintern.

Problemet är alltså inte i första hand bristen på avfyrningsramper.

Det är bristen på det som ska avfyras från dem.

The Economist: Ukrainas ekonomiska problem har blivit betydligt större

Här går den militära utvecklingen direkt över i ekonomin.

The Economist publicerade den 19 augusti en omfattande analys med rubriken ”Russian attacks are doing severe harm to Ukraine’s economy”.

Det intressanta är inte bara rubriken, utan hur tidningen beskriver utvecklingen.

Ryska attacker riktas i allt högre grad mot den infrastruktur som får den ukrainska ekonomin att fungera: distributionscentra, lagerbyggnader, transportnät, industri, energiförsörjning och – viktigast av allt – sjötransporten. The Economist skriver att Ukrainas ekonomiska sårbarhet nu är större än Rysslands eftersom Ukraina i betydligt mindre utsträckning kan kompensera för bortfall av export och logistik.

Svarta havet står i centrum.

Reuters rapporterade redan den 13 augusti att Ukrainas spannmålsexport hade minskat med 76 procent jämfört med samma period året innan, samtidigt som rekordlåga vattennivåer i Donau försvårar alternativa transportvägar. Cirka 90 procent av Ukrainas export av vete, majs och solrosfrön sker normalt sjövägen.

The Economist uppskattar, med hänvisning till ukrainska aktörer, att omkring 50 miljoner ton av årets skörd fortfarande ska ut på marknaden.

Problemet är att fartyg inte enkelt kan ersättas med lastbilar och järnväg.

När sjötransporterna begränsas uppstår snabbt en fysisk logistisk flaskhals, oavsett hur mycket spannmål som faktiskt finns i lager.

Förlusterna kan sprida sig till nästa års skörd

Det allvarligaste är därför inte nödvändigtvis dagens förluster.

Det är vad som händer om bönderna inte får sålt årets produktion.

The Economist hänvisar till Ukrainian Agribusiness Club, som uppskattar att utebliven export kan leda till att jordbrukarna minskar eller helt avstår från vintersådden. I ett sådant scenario kan förlusterna inom jordbruket uppgå till 10–12 miljarder dollar, vilket motsvarar cirka fem procent av Ukrainas officiella BNP.

Det är en självförstärkande process.

Mindre export ger mindre intäkter.

Mindre intäkter ger mindre kapital inför nästa säsong.

Mindre sådd ger mindre produktion året därpå.

Samtidigt måste staten täcka ett allt större finansieringsgap med externt stöd.

Det är detta som gör dagens situation kvalitativt annorlunda än bara ännu en omgång av attacker mot kraftverk eller hamnar.

Kriget börjar påverka ekonomins förmåga att återhämta sig.

Financial Times: Europa förväntas täcka finansieringsgapet

Detta blir ännu tydligare i en kommentar som Financial Times publicerade den 19 augusti.

I »Global food security may be collateral in Ukraine war» konstaterar Alexander Gabuev att jordbruksexporten står för nästan hälften av Ukrainas exportintäkter, medan Ryssland år 2025 tjänade 41 miljarder dollar på jordbruksexport – mindre än tio procent av landets sammanlagda exportintäkter.

Det innebär att samma typ av angrepp inte nödvändigtvis får symmetriska konsekvenser.

Båda kan drabba den andras export.

Men Ukraina är långt mer beroende av att just denna exportström fungerar.

Financial Times tillägger samtidigt en punkt som säger mycket om hur kriget finansieras: tidningen räknar med att Ukraina kommer att få ett nytt europeiskt finansieringspaket, så att förlusterna i exportintäkter inte nödvändigtvis hindrar landet från att finansiera försvaret.

I praktiken är det en överföring av problemet.

När Ukrainas egen ekonomiska förmåga att finansiera staten minskar, ökar behovet av europeisk finansiering.

Det värsta scenariot diskuteras nu öppet

The Economist går till slut längre än att bara beskriva ekonomiska förluster.

Tidningen skriver att det värsta tänkbara scenariot som nu diskuteras i Kiev är att kombinationen av attacker mot energi, vattenförsörjning och annan kritisk infrastruktur under vintern kan utlösa massflykt från ukrainska städer.

Det betyder inte att detta kommer att inträffa.

Men det är anmärkningsvärt att scenariot nu diskuteras i en västerländsk tidskrift som under stora delar av kriget har varit en av Ukrainas tydligaste stödjare.

Det är ett tecken på hur mycket bedömningen av luftkriget har förändrats.

För några månader sedan handlade diskussionen främst om hur hårt Ukraina kunde slå tillbaka mot Ryssland.

Nu handlar den alltmer om hur länge Ukrainas egen ekonomi, logistik och energiinfrastruktur kan stå emot det som kommer tillbaka.

Kriget avgörs inte av vem som får flest rubriker

Därför bör utvecklingen de senaste dagarna bedömas i sin helhet.

Ryssland pressar Orehiv både inifrån och mot förbindelselinjerna öster om staden.

Dobropillja-axeln binder upp ukrainska reserver och ökar trycket mot den befästa stadskedjan i Donbass.

Ukraina har visat att Flamingo kan nå och träffa mycket viktiga mål långt inne i Ryssland.

Men samtidigt bygger Ryssland upp ett allt tätare försvar mot både drönare och kryssningsmissiler.

Och medan Moskva sätter upp Pantsir-system på torn publiceras bilder och reportage om ukrainska Patriot-batterier som saknar interceptorer.

Det allvarligaste är kanske ändå det som händer utanför slagfältet.

När hamnarna stannar upp, lagerbyggnader drabbas, industrin pressas, energin blir knappare och nästa års sådd börjar bero på om årets skörd kan exporteras, börjar det militära trycket få ekonomiska konsekvenser som är långt svårare att åtgärda än en förstörd stridsvagn eller en förlorad by.

Det är detta som gör den 19 augusti viktig.

Inte en enskild dramatisk händelse.

Utan att allt fler av krigets olika utvecklingslinjer – fronten, luftförsvaret, hamnarna, industrin, jordbruket och statsfinanserna – nu börjar peka i samma riktning.