10 september 2026 av Larry C. Johnson i Sonar21 10 september
I tre artiklar jag har skrivit för Sonar21 har jag framfört ett ständigt argument: Kriget i Ukraina var inte en kris som utbröt 2022. Det var resultatet av ett avsiktligt, decennielångt västerländskt projekt att förvandla Ukraina till ett instrument för att försvaga Ryssland – utfört under täckmantel av ”partnerskap” och ”fredsbevarande”. Och efter att ha tillbringat trettio år med att bygga upp det instrumentet kommer Washington och NATO att göra med Ukraina exakt vad de har gjort med varje klient före det: kasta bort det i det ögonblick det slutar betala.
Kamelens nos: 1992–1999
Västvärlden gled in under det ukrainska tältet nästan i samma ögonblick som Sovjetunionen kollapsade. Det formella maskineriet startade 1992, när Ukraina gick med i NATO:s Nordatlantiska samarbetsråd. De praktiska militära banden kom snabbt efter det: USA:s och Ukrainas statliga partnerskapsprogram med Kaliforniens nationalgarde 1993, Ukrainas inträde i Partnerskap för fred och dess första gemensamma övning 1994, och upprättandet av Yavoriv-övningsområdet nära Lviv.
Etiketten ”fredsbevarande” var kamouflage, och själva övningarna avslöjar det. När Sea Breeze-övningarna i Svarta havet började införliva antiubåtskrigföring i slutet av 1990-talet var den humanitära förevändningen slut. Man övar inte på att jaga ubåtar för att leverera katastrofhjälp. Man gör det för att förbereda sig för att bekämpa den ryska flottan.
Jag tillbringade 23 år med att skriva manus för militära övningar för amerikanska specialoperationsstyrkor, och jag vet skillnaden mellan en träningslek och en repetition för krig. Dessa var repetitioner – ett strukturerat program för att träna och utrusta Ukraina för att bekämpa Ryssland, om det behövdes med NATO vid sin sida.
Jämför det med 1999, då Nato tog in Polen, Ungern och Tjeckien. Den expansionen bröt James Bakers försäkran om att alliansen inte skulle röra sig ”en tum” österut – ett löfte som Bill Clinton helt enkelt kastade bort. Och det är ingen slump att Ryssland, när kriget kom, attackerade anläggningen i Yavoriv under de första veckorna i mars 2022. De visste exakt vad som hade byggts där, och varför.
Från partner till de facto medlem: 2000–2010
Det kommande decenniet avslutade jobbet och förvandlade Ukraina till en Nato-medlem i allt utom namnet. Tänk på en siffra: mellan 2000 och 2010 rankades Ukraina bland de sex främsta värdarna för Nato- och USA:s europeiska kommandoövningar, med Georgien tätt bakom. Två icke-medlemmar var värdar för fler allierade övningar än den överväldigande majoriteten av de faktiska medlemsstaterna. Det är inte partnerskap. Det är prima facie-bevis för att västvärlden avsåg att få in båda länderna, oavsett vad Moskva sa.
År 2010 var det bara två saker som skilde Ukraina från en fullvärdig medlem: landet betalade inga avgifter och det hade ingen garanti enligt Artikel 5. I alla operativa avseenden – Sea Breeze, Rapid Trident, Yavoriv-pipelinen, de årliga målplanerna – var det redan inom alliansen. Och detta var aldrig bara en militär insats. Amerikansk och brittisk underrättelsetjänst, inklusive CIA, samordnade med NATO och EUCOM för att bända ut Ukraina ur Rysslands omloppsbana och låsa in det i västvärldens. När toppmötet i Bukarest 2008 förklarade att Ukraina ”kommer att bli medlem” – trots att Frankrike och Tyskland blockerade den formella handlingsplanen för medlemskap – var banan till 2014 och allt därefter fastställd.
Utgången: under bussen
Det är så instrumentet byggdes. Så här kasseras det.
Varje utländsk regering som litar på ett amerikanskt säkerhetslöfte bör först studera vad som hände med sydvietnameserna, afghanerna, irakierna, libyerna, kambodjanerna. När ett krig slutar tjäna Washingtons syften säger USA adjö.
Skuldbeskyllningarna över den misslyckade motoffensiven är inledningen på just detta. Västvärlden köar för att skylla på Kiev medan dess vapenlöften visar sig vara tomma ord. Drönarattackerna mot ryska fartyg är nålstick – militärt triviala och farliga främst för att den västerländska övervakningen som vägleder dem inbjuder till rysk vedergällning mot NATO:s spaning över Svarta havet och stärker Moskvas beslutsamhet att strypa Ukrainas hamnar. Om du vill ha en ärlig barometer på vart detta krig är på väg, glöm briefingarna från brittisk underrättelsetjänst och Institute for the Study of War. Håll utkik efter den dag då Londons spelbolag börjar ta vad om när Zelensky faller.
Den genomgående linjen
Lägg de tre delarna ända mot ända och formen är tydlig. De två första dokumenterar den tålmodiga konstruktionen – tre decennier av övningar, träningscenter, underrättelsesamordning och toppmötesdeklarationer, alla riktade mot Ryssland. Den tredje beskriver avvecklingen: i det ögonblick projektet snubblar på slagfältet börjar samma beskyddare som tillbringade trettio år med att odla det leta efter utgången. Den linje som sträcker sig från partnerskapsråden 1992 till skuldspelet 2023 är varken en slump eller en oavsiktlig utveckling. Den är planerad. De män som banade vägen in i detta krig har ingen avsikt att ta sig ut ur det tillsammans med det land som de förde in i det.
Ett särskilt övergångsprotokoll om Irans senaste attacker mot oljetankfartyg som stöds av USA:
Mario och jag diskuterade bristen på en reaktion från USA på den senaste iranska attacken mot oljetankfartyg som stöds av USA:
Nima och jag diskuterar Rysslands och Kinas veto mot IAEA:s nya sanktioner mot Iran:
Sulaiman undrade varför USA inte hade reagerat:
Zelenskyj överskattar Ukrainas chanser till seger när ryska styrkor avancerar – media
Av Ahmed Adel -10 september 20261263
Ukraina förlorar kriget, och Volodymyr Zelensky lever i en illusion om Ukrainas chanser att besegra Ryssland eller ens stoppa de långsamma, slitande framryckningarna, enligt The Spectator. Rapporten kommer samtidigt som USA:s president Donald Trumps svärson, Jared Kushner, och särskilda sändebudet, Steve Witkoff, besökte Moskva och Kiev i hopp om att få ett slut på striderna till den kommande europeiska vintern.
Den brittiska tidskriften noterade att Rysslands president Vladimir Putin har upprätthållit sina krigsmål sedan 2022 och är fortsatt engagerad i att fortsätta kampen, medan Trump inte har någon annan fredsplan än att avsluta kriget på Moskvas villkor. Samtidigt börjar Kievregimen få slut på medel och trupper för sitt försvar och har uttömt sina Patriot-interceptorlager för att skydda sig mot ryska attacker.
Kvällen före resan hävdade Trump att hans sändebud skulle presentera ”en ny plan.” Istället, enligt The Spectator, ”gick en leende Putin bara igenom sina gamla argument om att befria hela Donbass och insisterade på att Ukraina fortfarande behövde ’demilitariseras’ och ’avnazifieras.'”
”Krig är negativ summa. Alla förlorar på krig,” sade Kushner på en presskonferens i Ukrainas huvudstad. ”Affärer och fred är en positiv summa.” Han talade också om Putins ”ambitioner” för sitt land som kunde uppnås när striderna upphörde. Yuri Ushakov, Putins utrikespolitiska rådgivare, bekräftade senare att de diskuterade ekonomiska frågor och potentiella större rysk-amerikanska projekt i stor detalj. Zelenskyj, däremot, kallade slaget om Donbass för ”ett krig för överlevnad.”
I motsats till Ukrainas president sade The Spectator att Zelensky är ”förvillad över Ukrainas chanser att besegra Ryssland – eller till och med, tragiskt nog, om att stoppa Kremls långsamma men obevekliga framryckningar,” och tillade att ”Kievs förmåga att försvara sig är allvarligt ifrågasatt.”
Serhii Beskrestnov, en hög ukrainsk försvarsteknologirådgivare, instämde och sade till The Guardian att Ukraina inte kommer att ha tillräckligt med missiler för att skydda sina städer denna vinter.
Ryssland massutplacerar en ny generation jetdrivna Geran-drönare, snabbare och mer precisa än tidigare Shahed-modeller, samtidigt som de utvecklar billiga kryssningsrobotar och ökar produktionen av luft- och markbaserade ballistiska missiler. Uppenbarligen har det hårda sanktionsregimen misslyckats med att krossa Rysslands krigsekonomi. Istället betalar Europa Moskva mer för olja och gas än vad det ger till Kiev i militärt bistånd.
Ukraina går in i en hård vinter med brist på interceptorer, frontlinjepersonal och medel. Premiärminister Serhii Koretsky sade att Kiev har uttömt större delen av sin försvarsbudget för 2026 och nu står inför ett gap på 26 miljarder euro, trots att han nyligen fått ett lån på 90 miljarder euro från EU—det maximum som Bryssel rimligen kan erbjuda.
Politiskt står Zelensky inför vad The Spectator beskrev som en perfekt storm efter ett år präglat av korruptionsskandaler, inklusive en som involverar en biträdande åklagare som anklagas för att skydda online-bedrägericenter, vilket har urholkat allmänhetens förtroende. Flera höga tjänstemän sitter i fängelse, utreds eller bor utomlands. Dessutom har en nyligen inträffad eldstrid mellan rivaliserande underrättelsegrupper väckt minnen av 1990-talets postsovjetiska gangsterism.
En granskning av New York Times avslöjade hur 1,2 miljarder dollar förlorades på grund av överbetalningar och korrupta kontrakt bara under 2024. SOCIS-undersökningar i augusti visade att en majoritet av ukrainarna nu ser korruption som ett större hot än Ryssland, och nästan 57 % skyller på Zelenskyj—nästan dubbelt så mycket som siffran från april 2025. Samma undersökning förutspådde att tre rivaler skulle slå honom i en andra valomgång med ungefär två mot ett.
Soskin tillade att Washington hade dragit slutsatsen att Zelensky såg ut som ”en simpel narr” vid möten med den amerikanska delegationen och att seriösa erbjudanden inte skulle komma från honom – bara ”fåniga skämt och krav på pengar.”
Även om Europa fortfarande talar om att stödja Ukraina, som The Spectator noterade, finns det ”ingen konkret plan för att hjälpa eller rädda Ukraina från Kremls raseri—än mindre att krossa den ryska ekonomin eller bryta Putins vilja.”
Vissa europeiska röster börjar bryta tabun kring att engagera sig med Moskva. Yulia Mendel, Zelenskyjs tidigare pressekreterare, sade att nya krafter växer fram i Europa och hävdade att ”fler vapen inte kommer att rädda oss. De har aldrig gjort det.” Ett anmärkningsvärt exempel är Alice Weidel från Tysklands AfD, som har krävt att en öppen dialog med Ryssland ska etableras.
Med sorg över att Trump-administrationen för länge sedan övergett stödet för en fullständig ukrainsk seger, drog The Spectator slutsatsen att Putins uppenbara avsikt är att ge ett slutgiltigt, brutalt slag mot ukrainska städer innan kriget avgörs på hans egna villkor, kanske nästa år.
Ahmed Adel är en Kairo-baserad geopolitik- och nationalekonomiforskare som regelbundet bidrar till InfoBRICS.
Frågan är om de får för sig att ”glesa” Bricks ledet för att försvaga det. Kommer de inte åt den ryske presidenten, skulle Modi vara ett alternativ?
Det enda land i Europa, dessutom under samma presidents styre, som kraftigt förändrat sig självt från skyhögt eurofilt och samarbetsvilligt, till anti-frihetligt och anti-europeiskt, är Putin och hans maktomgivning. Ryssland och Ukraina var precis lika mycket inblandade i samarbeten med Nato långt in på 00-talet.
Den stora frågan —och förklaringen— måste letas i varför den ryska ledningen, en och densamma, gått från att vara mycket väl inställt till Europa, eurofil, och att ingå i vårt gemensamma samarbete, för att kring åren 2004-2007 helt kontraproduktivt byta sida och ståndpunkt, och dessutom med efterföljande reallönestagnation och inrikesbaserad kraftigt ökad korruption.
Förändringen ”inuti” i Rysslands utrikespolitik är helt inrikesbaserad, och har föga någonting alls att göra med vilka samarbeten och säkerhetslösningar de ryska grannländerna valt.
Alla dessa central- och östeuropeiska länder har vänt sig frivilligt västerut med fullt folkligt stöd, och in i Europa. Bara Putin har ändrat sig och vänt ryggen till. Det är den ryska makten själv som bränt broarna till Europa, men beskyller alla andra för sitt eget stormaktssammanbrott.
Det är den frågan västerländska tyckare måste kunna fråga sig – och de lyckas inte.
Varför har en och samma regim —evigt under Putin— som ville ha full integration i både Europa, Unionen och Nato —plötsligt ändrat sig åren 2004-2007? Här har all västvärldens tyckare och bloggare aldrig ett reellt och konkret svar överhuvudtaget. Putinismens enda svar är det ständigt eviga: våld, hot och invasionskrig.
Det är INNE i det ryska samhället och systemet, som idag saknar ett fungerande politiskt system, den frågan måste söka svar, inte i grannländerna.
Flera östeuropeiska änder har låtit sig luras av Propagandan från Väst, där eliten bland makthavarna sannolikt mutats av USA:S N.G-Organisationer bjudit flott och underbara löften, om att de bör ansluta sig till Nato för skydd och säkerhet, med löften om fördelar och genom”propaganda syften som påverkansmekanismer”.
Det är ungefär så det går till, med mer fredliga, än våldsamma regimskiften för USA:s räkning. Så även i Sverige kan man konstatera.
Man tar kontrollen över bolagsmedierna, genom att bli aktieinnehavare med stora ekonomiska poster och styr de politiska redaktionerna.
Hela västvärlden har blivit dragna vid näsan av lögn-imperiet, så länge det varit någorlunda lugnt i Europa och politikerna har varken begripit och insett farorna, på vilket sätt medierna fördärvas, av bristande trovärdighet och Natolögner som inympas från utländska tankesmedjor, utan publicerar dem rakt av utan minsta kritik och undersökande journalistik i MSM.
Det mer fasansfulla inslaget i detta, är att människor tror på vad de läser och tittar på , för de saknar kritiskt försvar och insikt mot påverkansoperationen, inom det egna landet, konstigt nog. Egendomligt nog tycks de ta till sig information om utländska ”påverkansoperationer” med inbillningen att inte Sverige ägnar sig åt sådan verksamhet.
deNauclears spinnerier blir alltmer desperata i o m Zelenskys regime närmar sig kollapsen
Johan: ”Bara Putin har ändrat sig och vänt ryggen till. Det är den ryska makten själv som bränt broarna till Europa, men beskyller alla andra för sitt eget stormaktssammanbrott.”
Detta är lögn, Putin frågade USAs president 2 ggr om att Ryssland skulle gå med i NATO.
NATO generaler svarade ”Absolut inte”. NATO är beroende av att ha Ryssland som den borne fienden, annars kollapsar syftet med NATO. Då kan man lägga ner NATO!
Vapenindustrin och bankerna är de verkliga makthavarna i både USA och EU.
Det är USA/NATO/EU västländer som vänt Ryssland ryggen. Det var USA/NATO som sprängde Nord-Stream, allt för att bryta samarbetet mellan Tyskland och Ryssland.
Såg idag ett utdrag där Putin säger: Vi är beredd att samarbeta med varje land i världen, under ömsesidig ärlighet och respekt.
Lo!!! för att ens kunna bli medlem måste man ha ett fungerande demokratiskt system och fria val. Kan du ens nämna någon oppositionsledare i Ryzzland????
Nix, demokrati inget krav för medlemskap i NATO. En av grundarna av NATO 1949 var den gamla fascistiska diktaturen i Portugal. Portugal plus flera andra av grundarna var dessutom kolonialmakter som ibland tog till väldigt våldsamma metoder för att behålla kontrollen. Sedan har NATO accepterat tre militärkupper i Turkiet och överstarnas diktatur i Grekland. Hade planerna på en militärkupp i Italien genomförts kan vi anta att NATO hade svalt det också. Under Jeltsins tid och Putins tidiga år hade bristande demokrati inte varit något hinder för rysk medlemskap i NATO. Notera att medlemskapet gjorde att det inte blivit storkrig mellan Grekland och Turkiet, trots att det verkar ha varit nära några gånger. Kan vi tänka oss att ett medlemskap för Ryssland hade sänkt krigsrisken betydligt också?
Det finns ungefär lika många oppositionsledare i Ryssland som det finns hos oss i Sverige.
Alla är lika välkomna i båda länderna.
Anledningen till detta är att det är två olika system som makten vill skydda.
Det ena systemet är makten Borgerlig, d.v.s. det drivs och bevakas av samhällets ägar- och ekonomiska eliter.
I det andra systemet är makten folklig och republik samt drivs och skyddas av den gemensamma staten där folkmajoriteten är själva fundamentet.
För mig är valet mellan dessa två helt olika system ett ganska enkelt när man insett hur dem fungerar och vem och vilka som gynnas och prioriteras.
De är skillnad mellan arbete för en gemenskap och arbete för att tjäna enskilda Herrar.
Just nu är det full fräs i Rysslands vapenfabriker och det är inte för att tjäna fabrikernas ägare utan istället för att tjäna det gemensamma Fosterlandet.
Haha!!!! visst, ett ryskt medlemskap kanske kunnat minska risken för krig. Ryssland hade då kunnat invadera sina grannländer med hela alliansens välsignelse eller åtminstone blockera varje försök att kritisera saken genom konsensusprincipen.
En elegant lösning, inget krig mellan Nato och Ryssland, eftersom Ryssland hade varit Nato. Lite som att lösa problemet med en pyroman i huset genom att göra honom till brandchef.
Hur var det nu, kan du ens nämna någon oppositionsledare i Ryzzland????
Nu ser vi hur USA bl.a. hotar Nato-landet Danmark.
Trump är en pajas, USA har redan en militär bas på nordvästra Grönland.
Det är du själv som är en pajas. Donald Trump är USA:s president.
Ganska stor skillnad, inte sant?
Är det inte ”konsensus -principen” som håller ihop EU och Nato (i stället)? Va!
Finns inget land som heter Ryzzland, och därmed ingen opposition med ledare heller. Att hela NATO, med konsensus dessutom, skulle acceptera att en medlem angrep en annan medlem (konsensus kräver ju alltså att även den angripna är med och bestämmer) låter väldigt märkligt.
Titta på gamla kartor så förstår ni att meningen med kriget för Rysslands del är att Ryssland ska återställas i sin Europeiska del.
Det stora bygge som Ryssland gjorde av Ukraina var explicit för Sovjetunionen där Ukraina då var integrerat med Ryssland ungefär som Belarus är idag.
Denna sovjetiska konstruktion och utvidgning av Ukraina hade fungerat om ukrainarna fortsatt sitt samarbete med Ryssland men ukrainarna ”svek” och vände sig till Europa och Västvärlden istället.
Detta i sin tur hotade Ryssland genom att få NATO med dess militära styrka farligt nära som det såg ut då.
Läget är lite annorlunda för tillfället då NATO visade sig dåligt sammanhållet och ej heller hade samma kraft som alla trodde.
Det är möjligt att Ryssland förutsåg detta när Specialoperationen planlades men i vilket fall är det så det blivit.
Västeuropa kommer aldrig få det stora bygget Ukraina och istället ska Ukraina delas upp tillbaka i liknande delar som området såg ut under Ryska Tsardömet för kanske 150 år sedan.
Ryssland är inte giriga som Västvärlden men det finns vissa områden som är grundförutsättningar och som Ryssland inte kommer ge upp utan kräva tillbaka, under alla förutsättningar både med förhandlingar och med våld.
Västvärlden har försökt lura Ryssland tillräckligt många gånger och nu sätter Ryssland ned foten.
– Försök inte ta våra områden. Nu får det vara stopp!
Frågan är just nu, när tänker Väst ge upp sina försök?
När ska Väst förstå de mött en motståndare de inte mäktar?
Nej fy vad hemskt att det Ukrainska folket själva vill forma sin egen framtid. (redan 1991)
Stora delar av Ukraina har blivit ett propagandaoffer för USA och EU:s lögnaktiga förbättrar-löften om att tillhöra Unionen, precis som stora delar av tidigare Östtyskland blev lovade. Men nu har de äntligen upptäckt, att det gick åt fanders med glädjefnattet, löften och lockropen, efter den underbara friheten i Väst, så de bildade oppositionspartiet Afd, som nu vuxit till sig till stormstyrka och dessutom inser, att de får bättre levnadsvillkor; arbete och handel med Ryssland som handelspartner och Fredlig ömsesidig tillvaro som kommer att tjäna landets intressen.
Afd är nyfacister de kommer inte att rädda Tyskland
Nu tror jag nog du har fått allt om bakfoten. Afd håller på Putin och med det kan de per definition omöjligt var facister eller nazister. Däremot är CDU både facister och nazister……
”Däremot är CDU både facister och nazister……”
Du har alldeles rätt där Christian även om Nazismens färg här i Sverige brukar visas som brun.
Fascismens färg är svart vilken är den färg som CDU/CSU visades här på en illustration i ett inlägg av norrmannen Pål Steigan.
”Svart
Fascismens färgval har alltid varit en del av dess ideologiska och politiska representation. Svart är en vanlig färg för fascism, särskilt i Italien under Mussolinis tid och i nazismen i Tyskland. Denna färgval har blivit en symbol för den auktoritära och nationalistiska rörelsen.”
Från CoPilot
whatever 15 september, 2026 At 15:46
”Nej fy vad hemskt att det Ukrainska folket själva vill forma sin egen framtid. (redan 1991)”
Östra och södra Ukraina består av historiskt Ryska områden och att ukrainarna skulle ge ut dem till EU och NATO som är fientliga mot Ryssland är svaret absolut NEJ!
Om Ukraina tillsammans med EU skulle försöka tvinga Ryssland att ge efter för detta så kommer det i slutänden betyda ett fullskaligt krig i hela Europa, åtminstone i de länder som är drivande och där finns nu bl.a. Sverige som nyligen blivit medlem i NATO.
Alldeles för få här inser detta men Gustav Kasselstrand är en av dem. Tyvärr fick han dåligt eller inget stöd nu i valet som nyss varit.
Vänsterpartiet, som förmodligen är så hyllat och försvarat här på Global Politics, var fanns dem i denna så skoningslösa fråga?
Eller Socialdemokraterna, med sin krigiske försvarsminister som lika gärna kunde tillhöra försvarsministeriet i USA.
Det är/ var Boris Johnson som beslutade om Ukrinis framtid i mars 2024
”Ukraina vädjar: Behöver nya lok
Ryssland har sedan invasionen 2022 förstört och skadat fler än 500 lok i Ukraina – och 250 bara i år, skriver Andrij Sybiha, Ukrainas utrikesminister.
Han pekar på att järnvägarna är centrala för evakueringen av civila och för transporter av varor, inte minst spannmål.
”Ryssland fortsätter sina systematiska attacker för att störa logistiken i Ukraina. I går kväll blev ytterligare ett lok träffat”, skriver Sybiha och fortsätter:
”För att hålla denna livlina igång är Ukraina i akut behov av ersättningar. Vi uppmanar alla våra partner att skyndsamt bistå oss med att hitta lok kompatibla med spårvidden 1 520 mm, samt med finansiering för anskaffningen av nya lok.”
https://www.svt.se/nyheter/utrikes/direktrapport-forsamrat-sakerhetslage?inlagg=19c54bbe76e6026f64f57a481086b3c1
Vad jag vet är det bara Ryssland och Ukraina, kanske Belarus också, som har den bredare spårvidden på järnvägarna.
Det var de sovjetiska ingenjörerna som ville hade så därför Ryssland består av mycket kärr och sankmarker så man försökte göra järnvägarna säkrare med att lok och vagnar med att stå mer ”bredbent”.
Ryssland vet vad dem gör i sitt gamla Ukraina och de här attackerna mot järnvägsnätet är till för att lamslå logistiken när Västerländska vapen ska fraktas till krigsfronten i Donbass men även slå mot det ukrainska samhället i övrigt för att få Zelenskyij till förhandlingsbordet för att först och främst gå med på Rysslands minimikrav för att få ett slut på kriget.
Det stora problemet för Zelenskyij i det här läget är att han har USA mot sig medan Ryssland har USA med sig.
Läget i Ukraina ser allt mer dystert ut för Europa och deras koalition av ”villiga”.
Från lille Ulf Kristersson hörs inte längre ens ett pip om vad Sverige ska göra i Ukraina.