Till vänster: Forskaren inom terrorism och ”djup politik” *, professor Peter Dale Scott (Foto: Robert B. Livingstone och Wikipedia). Till höger: Chefen för arméns underrättelsetjänst och senare chef för National Security Agency (NSA), generallöjtnant William E. Odom (Foto: USA:s försvarsdepartement och Wikipedia)
Ola’s Substack 3/10 2026
Översättare Rolf Nilsson som skriver ”En bra uppföljning på Hegemonisk logik. Deep State, Deep Politics, mycket, om inte det mesta är fördolt för oss”
* (Deep Politics, Med ”djup politik” avses alla politiska metoder och arrangemang – både avsiktliga och outtalade – som vanligtvis hålls dolda eller undanhålls från allmänheten snarare än att officiellt erkännas, professor Dale Scott använder termen i titel på sin bok Deep Politics and the Death of JFK, ö.a.)
”I juli 2013 fick jag följande e-postmeddelande från professor Peter Dale Scott (jag har tagit bort hans e-postadress nedan):
När jag tog emot mejlet fanns en länk till en artikel skriven av Thomas Hawk Hellstrom (han hade en webbplats http://hawkofpandora.com/). Jag klickade på länken omedelbart efter att ha mottagit mejlet, men sidan meddelade att den efterfrågade webbadressen (URL:en) inte längre existerade. Jag kunde inte komma åt artikeln. Några timmar senare öppnade jag mejlet igen för att se om artikeln nu fanns tillgänglig, men då hade länken raderats från mejlet. Webbadressen var borta. Mejlet hade redigerats. Jag bad Peter att skicka det igen. Det gjorde han, men nu saknades länken. Det verkade som att antingen hade en högre instans redigerat våra mejl, eller så hade denna instans raderat länken över hela internet. Jag frågade en person från NSA och en annan högt uppsatt underrättelseofficer hur detta var möjligt, men de visste inte. Hela händelsen verkade mycket märklig.
Jag hade träffat Peter vid en konferens om ”parapolitik” som anordnades av Eric Wilson i Melbourne, Australien, år 2006, och Peter är den främsta forskaren inom parapolitik.
(Inom statsvetenskapen avser begreppet ”parapolitik” icke-erkända politiska överenskommelser eller hemliga åtgärder som syftar till att vilseleda allmänheten eller dölja en dold agenda. Det avser också i allmänhet politik som bedrivs via inofficiella kanaler, ö.a.).
Konferensen hade samlat forskare som studerade statlig brottslighet, och den resulterade i boken *The Government of the Shadows: Parapolitics and Criminal Sovereignty*, redigerad av Eric Wilson (Pluto Press, 2009). Jag presenterade en uppsats med titeln ”Democratic State vs. Deep State: Approaching the Dual State of the West”, och Peter använde mitt begrepp ”Deep State” i sin kommande bok *The Road to 911: Wealth, Empire and the Future of America* (University of California Press, 2007). Peter gav också ut boken *The American Deep State* (Rowman & Littlefield, 2015). Begreppet ”Deep State” kom senare att spela en viss roll i debatten i USA och senare även i Europa. *The New York Times* pekade ut Peter som upphovspersonen till begreppet ”Deep State” i USA.
Peter och jag fortsatte att hålla kontakten, och han berättade att han hade varit i kontakt med Hellstrom. Hellstrom hade arbetat för en grupp som sysslade med allmän säkerhet i Atlanta (Georgia) och hade skrivit en rapport till FBI om tjetjener i USA. I rapporten uppgav han att han hade känt igen den ökände terroristen Sjamil Basajev samt några andra personer som efterlysts av Interpol i Atlanta. Hellstrom bodde senare troligen i Norge; det var åtminstone min uppfattning. Han hade kännedom om tjetjener som var inblandade i bombdådet vid Boston Marathon (2013, se här, ö.a.) samt om tjetjener i Norge och USA. Denna grupp tjetjener hade kopplingar till terrorism, till KBR/Halliburton och till personer i den ryska gruppen ”Far West Ltd”, som samarbetade med amerikansk underrättelsetjänst. (se här, ö.a.)
(Far West Ltd. var en kontroversiell och privat säkerhetskonsultfirma som grundades i Lausanne, Schweiz, i slutet av 1990-talet av personer med bakgrund inom sovjetisk/rysk militär- och underrättelsetjänst, ö.a.)
Peter hade också skrivit om ”Far West-gruppen” och om denna mycket smutsiga värld.
Jag kom aldrig i kontakt med Hellstrom, men den raderade länken i Peters e-postmeddelande från juli 2013 har två uppenbara implikationer:
För det första verkar en högre instans – såsom NSA eller möjligen CIA (eller kanske till och med britterna eller israelerna) – ha förmågan att redigera eller åtminstone radera länkar eller texter i e-postmeddelanden som tillhör privatpersoner, och därmed även sådana som tillhör presidenter, premiärministrar och utrikesministrar. Detta skulle innebära att denna instans har förmåga att påverka diplomati och militära konflikter genom att redigera e-postmeddelanden från högt uppsatta tjänstemän. Man kan inte vara helt säker på att ett e-postmeddelande från en motsvarighet på president- eller premiärministernivå är äkta. Detta får till synes allvarliga konsekvenser.
För det andra var länken i just detta e-postmeddelande uppenbarligen tillräckligt allvarlig för att få en högre instans att vilja radera den – vilket skulle tyda på att en högre instans var inblandad i bombdådet vid Boston Marathon, där tjetjener var inblandade. Tjetjener med kopplingar till västvärlden, såsom Sjamil Basajev (enligt Hellström), var djupt involverade i terrorism och arbetade enligt uppgift direkt med amerikanska underrättelsetjänster som CIA, DIA (Defense Intelligence Agency: USA:s militära underrättelsetjänst, ö.a.) och arméns underrättelsetjänst. Dessa organ hade till synes till och med legat bakom terrorhandlingar.
Låt oss ta upp två andra exempel: För det första hävdade den tidigare chefen för den italienska kontraspionagetjänsten, general Gianadelio Maletti, vid en italiensk domstolsförhandling 2001 att amerikansk underrättelsetjänst hade försett italienska högerextrema terrorister med sprängämnen. CIA hade inte bara infiltrerat terroristceller utan även ”anstiftat” terrorhandlingar, sade han. CIA ville hejda ”vad man såg som en glidning åt vänster och kan i detta syfte ha utnyttjat högerterrorism”, berättade general Maletti för domstolen i Milano. CIA-agenten Carlo Digilio uppgav inför samma domstol att han hade samarbetat med terroristerna i den bombkampanj som var en del av en amerikansk plan för att införa undantagstillstånd i syfte att kontrollera italiensk inrikespolitik. (Om detta skriver Kari Poutiainen i sin bok Den hemliga alliansen, om bland annat mordet på Aldo Moro 1978, ö.a.)
För det andra var amerikansk militär underrättelsetjänst (DIA eller Army Intelligence) direkt inblandad i terrorattentaten i Belgien i början av 1980-talet, vilket har beskrivits av bland andra BBC och Daniele Ganser.
Chefen för den amerikanska arméns underrättelsetjänst vid den tiden (1981–1985), generallöjtnant William Odom – som tidigare varit militär rådgivare åt president Carters nationella säkerhetsrådgivare Zbigniew Brzezinski (1977–1981) och senare chef för National Security Agency under president Ronald Reagan (1985–1988) – skrev 2007: ”Som många kritiker har påpekat är terrorism inte en fiende. Det är en taktik. Eftersom USA självt har en lång historia av att stödja terrorister och använda terroristtaktik, får slagorden i dagens krig mot terrorismen bara USA att framstå som hycklande i omvärldens ögon.” I sin bok *America’s Inadvertent Empire* (Yale University Press, 2004) skrev han vidare: ”Terrorism kan inte ’besegras’, eftersom det är en taktik, inte en fiende. […] Många amerikanska handlingar kan klassas som ’terroristoperationer’ enligt vilken juridisk definition av begreppet som helst. Det var därför försöken att utforma en lag mot internationell terrorism i den amerikanska senaten 1979 till slut övergavs: det gick inte att ta fram en enda variant som USA inte självt hade brutit mot.”
Vid en norsk konferens om kalla kriget i Bodø 2007 höll en amerikansk huvudtalare ett föredrag om det globala kriget mot terrorismen. Bill Odom, som också deltog i konferensen, lämnade rummet. Han stod inte ut med att lyssna på det, berättade han för mig efteråt. Jag träffade Bill Odom vid konferenser om kalla kriget och besökte honom 2004 i hans roll som chef för studier rörande nationell säkerhet vid Hudson Institute i Washington. Som tidigare chef för NSA borde han ha vetat vad som kan ha hänt med Peters e-post, men när brevet skickades hade Bill Odom redan gått bort.